Men efter ett snöpligt fall i lätt terräng, tog promenadlusten slut. Bättre: mellanmål i vagnen.

Love har fått syn på en grävskopa. Eller ”dattott”, som han säger eftersom han ser denna maskin som en traktor. Love är paralyserad av fascination. He is in heaven!
 

Vårpromenad!

Andra riktiga långpromenaden utomhus på kort tid. Love är sjukt nöjd över att få dra runt för egen maskin. Han utstöter små glada skrik, och varvar detta med att – med emfas – utbrista ”gå!”, ”fammo” eller ”pippi”!

Jahaja.
Love har sedan en tid kopplat samman saker i hemmet med en specifik person.
För mig är detta ingen smickrande upplevelse. För Lina är det hela betydligt bättre.
När Love ser följande saker här hemma utbrister han ”mammma!”:
Orange påse med tuggummi av märket Extra. Hårtorken. Lipsyl. Hårborste.
När Love ser följande saker här hemma utbrister han ”pappa!”:
Snusdosa. Ett rör med Treo. Färjestad-halsduken.

Gjorde nyss tabben att prata om framtiden.

Jag avslöjade kvällens gäst.
– Love, vet du vem som kommer hit ikväll, frågade jag just vid köksbordet.
– Mamma! utropade Love med ett leende.
– Ja, men vet du vem mer som kommer? Mormor! Mormor kommer ikväll, sa jag.
– Mommo! Mommo! började Love genast ropa.
Och sen var det igång.
– Mommo! Mommo! Mommo!
Då insåg jag. Ett klassiskt misstag av mig. Man kan inte börja prata om saker för tidigt, innan de händer.
Nu hade jag precis gjort det.
– Mommo! Mommo! eldade Love på.
I ett dylikt lägeär risken överhängande för någon form av sammanbrott när Love inser att mormor inte kommer exakt nu.
Jag gick, lätt stressad, bort till klocka på väggen.
Började peka och mässa med tydlig röst.
– Titta här Love. När den lilla visaren kommer ner till siffran sex, då är mormor här. Nu är den ju här uppe, på ett.
Love bara tittade på mig.
Såklart.
Jag inser själv att det är aningen tidigt att börja med klockan nu, han är ju bara 17 månander.
Jag fick gå över till det som funkar bäst: byta fokus.
– Titta Love, vill du ha frukt?
– Mommo!

Dagens lunch: brutta och bue.
(gurka och köttbulle, för er som eventuellt inte fattar Loves vokabulär fullt ut ännu).
Jag försökte med pasta också. Det var inte aktuellt. Men nu har han, å andra sidan, käkat typ åtta köttbullar. 

Rock n roll!

Love spanar in dubbel-LP:n med Beady Eye som kom på posten häromveckan. Alla som inte ser att detta är en rockstjärna i vardande räcker upp en hand. Ingen som räckte upp? Tänkte väl det.
 

Jag hade tänkt att jag och Love skulle gå till öppna förskolan i eftermiddag. Men när Love vaknade var han på ett helt makalöst ljuvligt humör. Han har busat, skrattat, dansat, sjungit. Och för första gången någonsin kom han fram till mig, tog min hand och drog iväg mig på upptäcktsfärd i lägenheten. Jag som nästan aldrig brukar få hålla honom i handen!

Därför: sorry, öppna förskolan. Idag kommer inte Love och förgyller er eftermiddag. Jag vill helt enkelt inte dela honom med någon annan i hela världen just nu.

Bildbevis nummer 3.

Love rotar runt i hallen.
Helt plötsligt hör jag honom säga ”Ffff-fa! Fffff-fa!”
Jag går ut i hallen, och jodå – Love har hittat en gammal Färjestad-halsduk och är mycket nöjd.
Så även pappa.

Bildbevis nummer 2.

Japp, jajamen. Här läser Love tidning igen. Denna gång: bostadsannonserna i SvD. Redan vid 17 månaders ålder tvingas
Love inse att man måste sälja sin själ till storbankerna och få ont i magen av Stefan Ingves för att kunna bo i den här stan.