Fast kanske ville Love markera mot detta konsumtionssamhälle. När middagen närmade sig slutet, började han nämligen att med stor bestämdhet smula sönder det som fanns kvar av köttet och brödet. Till slut var allt små små bitar som han sen svepte ner från bordet innan nån (jag) hann reagera. Förlåt oss, McDonalds!
Premiär!
Love är nu officiellt en del av det västerländska konsumtionssamhället – han har just ätit sin första burgare, en naturell liten en, på McDonalds. Det var gott! Love kallade hamburgaren för ”Bam-mamm!”
Fredagskväll hos Ulrik, Marianna och Amanda i Sollentuna.
Det tog Amanda, 2,5 år, ganska exakt fem minuter att ge Love ett nytt smeknamn: Gubben.
Nu sover båda kidsen och vi är mellan huvudrätt och dessert.
Ulrik har fastnat i en evighetsgoogling på nån gammal risig Keanu Reeves-film om brinnande vinrankor. Jag får dricka vin så länge.
Egentid.
Får ett fönster på ett par timmar och drar till gymet. Utan Love, således, vilket väl är klokt med tanke på hur VIDRIGT vi hade det på barnpassningsvarianten häromdagen.
För att peppa mig själv lyssnar jag alltid på samma låt, gång på gång. ”Infinity”, heter den.
Värsta dansgrejen, får igång mig rejält.
Men en konsekvens av att vara småbarnspappa är att även musiken påverkas. Så efter ”Infinty” har nu ”Ingen bil på vägen” med Mamma Mu dykt upp.
Nyss slet jag rejält vid en maskin när en del av den uppumpade energin plötsligt försvann – på grund av den milda visan ”Ingen bil på vägen, bara du och jag, bra bra bra, och min lilla cykel.”
Alla föräldrar färgar ju sina barns val, medvetet och omedvetet.
Viktigast för mig är att Love – förutom gott självförtroende, empati, trygghet och allt annat självklart – också lär sig att hålla på rätt Lag.
Han växer ju upp i Stockholm, och kommer att ha kompisar som håller på Djurgården, AIK och Hammarby (mest Hammarby kan man gissa, med tanke på var vi bor).
Men jag hoppas såklart att han kommer att dela min lidelse för laget från Karlstad.
Och so far, so good.
Denna – något lökiga, jag vet – kampsång för Färjestad är en stor favorit.
– Mooonn!
Ropar Love, han menar ”mål”, och pekar på stereon.
Och så sätter vi på ”Vi vill ha mera mål” en gång till.
Digg this!
Love har finbesök just nu!
Alve är här. Och just nu diggas det stenårt – Walz låt i mellon på stereon. Fem plus, enligt killarna.
Loves bästa tid på dagen är mellan 07.30 och 09.00.
Då är han pigg och tvilad, mätt och belåten efter frukosten.
Det är under dessa nittio minuter som jag kan göra saker han annars finner alltför tråkiga. Städa, till exempel.
Och nu har det visat sig at han gillar dammsugaren väldigt mycket.
Han kallar den för ”broomma” (typ) och följer varje steg och rörelse jag tar med den, Väldigt gulligt, om än lite opraktiskt när han hinner före och – med ett belåtet leende – sätter sig mitt på alla mattor jag ska dammsuga.
När jag i morse stängde av dammsugaren blev han mycket besviken, pekade mot städskåpet och sa ”broooma” flera gånger.
Innebär detta att jag måste städa varje morgon för att hålla honom nöjd?
Jag kommer att bli utbränd. Men Lina lär vara nöjd – jag är mycket billigare än Hemfrid.
Vi brukar bygga med Lego. Eller ”go-ä”, som Love säger.
Det brukar alltid sluta på samma sätt: Love tröttnar och knallar iväg. Alternativt Love tröttnar och kastar Lego-bitarna i golvet. Jag sitter, i båda fallen, kvar med inåtvänd blick och bygger vidare.
Hinken med Duplo som Love fick av morfar och Annika innehåller tyvärr för få bitar för mina projekt. Jag satsar alltid på avancerade lösningar, torn som växer både inåt och utåt. Jag tror att denna byggstil kom till mig sedan jag såg ”Inception”. Ja, det finns något mycket futuristiskt över min design om jag får säga det själv.
På denna bild kan ni se verket ”Världen” ligga på golvet i bakgrunden. Det heter ”Världen” eftersom den fångar tidsandan; allt växer och expanderar lite hur som helst, nya ekonomier tar fart, ingen vet hur världskartan ser ut framöver. När går Kina om USA:s ekonomi? Hur ser tillväxten ut för BRIC-länderna? Ja, såna saker har jag försökt fånga i denna skapelse.
Kort efter att bilden togs slog Love sönder ”Världen”.
Idag kollade jag och Love på ”Mysteriet på Greveholm” på Barnkanalen. Jag vet, han är flera år för liten för detta program. Men vi orkade inte göra så mycket mer än att mysa i soffan efter dagens jobbiga Friskis-upplevelse.
Programmet var förbluffande på flera sätt. En grej var de genomusla effekterna. Jag förutsätter att det har ganska många år på nacken – om inte får vi be till gudarna att inte James Cameron får syn på serien under eventuell Sverigevistelse framöver.
Men det allra märkligaste var att alla barnen i programmet lät som Måns Zelmerlöw. Alltså, inte bara att de pratade skånska. Utan de pratade Måns-skånskan. Lundensiskan. Bisarrt!
Ka-ta-strof
Jag hann träna 1 min 40 sek på gymet. Sen kom personalen ut med en söndergråten kille. Nu tröstäter vi kex. Båda två.