När vi satt och åt lunch på seneftermiddagen hördes ett högt skrik: AVALANCHE! Mycket riktigt så kom hela framsidan av berget i ganska hög hastighet rasandes nedför. På avstånd såg det egentligen inte så dramatiskt ut. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig mängden snö som störtade ner. När kusten var klar- iom att hela sidan hade släppt- vågade vi oss bort för att titta. Herregud! Som en betongvägg av tung kramsnö. Och trots att lavinen inte såg så dramatisk ut på håll hade både granar och stenar dragits med.

Lavinen korsade en väg som leder ner från berget till byn. Vägen är ofta avstängd vilket nonchaleras av de flesta. Som tur var fanns inga åkare i närheten. Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte gav mig en liten tankeställare. Inte värt att vara så kaxig.