Jag har testat de här två duchgeléerna från Thomas Sabo.
Först ut var ”Charm rose”. Antar att tanken är att den ska dofta ros. Och det gör den väl, men jag tycker mest att den doftar sandelträ. Påminner om doften hos brevsprättaren kusin Carro hade när jag var liten.
Anyway, ”Charm rose” var ok, men inget mer.

Så jag antar att mina förväntningar var orättvist låga när jag norpade åt mig ”Charm kiss”.
Som jag först trodde var samma som ”Charm rose” för det är banne mig inte mycket som skiljer tuberna.
Men huuu så fel jag hade!

”Charm kiss” är nämligen ljuvlig. Jag tycker den är pudrig, feminin och hudnära utan påtagliga noter.
Men när jag läser på ser jag att den har inslag av choklad, jordgubb, vanilj och freesia.
Anyway, den är helt klart oerhört härlig och jag rekommenderar den varmt.
Men se till att det är just ”Charm kiss” du får med dig hem.

Häromkvällen när jag stod i duschen fick jag syn på mina fullkomligt anskrämliga naglar. Varje fingertopp i en nyans och så några extra i ”Bangle jangle” och ”Broch the subject”. Snabbt hopp ut och fram med nagelborttagningsmedlet aka aceton. Och då tar s-n slut! Och ingen har varit så dum att hon har köp hem mer. Svärord!

Leta, leta, leta medan vattnet rinner ner i fula pölar på parkettgolvet.

Och så hittar jag det här utmärkta kitet i ett skåp. Först bort med lacket med remover. Sen fila med båda filarna. Raskt på med baslack. Två lager ”Long lasting nail laquer” från Yves Saint Laurent i blågröna ”43” lite galet mupplack med blått glitter ”Gone Gonzo” från OPI. Och på med topplack. Vad tog det? Inte ens tio minuter. Och så blev det värsta lyxmaikyren.

Läs mer om fina kitet från Depend här.
För den som är nyfiken på priset, går det loss på 99 kronor. Väldigt överkomligt, tycker jag!   

Foto: Peder Wahlberg

Den här bilden med uppljusande produkter tog vi för ett tag sedan till Sofis mode.

I mitten syns ”Even better clinical dark spot corrector” från Clinique. Jag har använt den troget i ett par månader på mina pigmentfläckar. Och vet du vad, den funkar!

På de områden där huden är diffust missfärgad är hudtonen betydligt jämnare. De mörka prickarna jag har är helt klart ljusare. 

Förbättringen har inte skett över en natt, och helt borta är fläckarna inte. Men bättre har de blivit. Mycket bättre!

Med gucka i håret som doftar ananas och en parfym med alldels för påtagliga inslag av svartavinbärsblad känner jag mig som en vandrande fruktsallad. Och det är, som jag ser det, definitvt ingen merit. Det var bara det.