Hej, jag heter Britney och är skitsöt. Jag tycker bättre om Starbucks än mina ungar. Nu ska jag köpa burritos. Ciao.

Av någon anledning har jag, sedan vi installerade vårt nya badkar (vilket är snart ett år sedan), trott att man inte kan stå upp och duscha. Jag har haft en känsla av att jag antingen skulle skvätta ner hela badrummet då vi inte har satt upp något duschförhänge eller helt enkelt halka som på ett bananskal och slå huvudet i badkarskanten och på detta sätt kola vippen (har sett på CSI att det kan hända). Ovärdigheten i att dö naken i ett badkar har helt enkelt stoppat mig. Istället har jag suttit ner och duschat, som en halt pensionär som får ett bad på ålderdomshemmet. Detta har orsakat mycket irritation hos mig. Jag sa något om detta till min kille i helgen. Han undrade 1. varför jag satt ner och 2. varför det i så fall var så besvärligt. Fråga ett har jag ju redan svarat på men fråga två beror på att jag inte står ut med slusseffekten. Den innebär att jag sitter där som en idiot i badkaret och sköljer håret. Sedan stänger jag av vattnet för att sträcka mig efter shampooflaska och inser att inget vatten befinner sig framför min kropp, utan istället har jag med hjälp av min bred-last-rumpa skapat en sluss och allt vatten ligger koncentrerat bakom mig, ända upp till skulderbladen. Då måste jag lyfta på högra skinkan och släppa igenom allt vatten innan jag kan sätta igång duschen igen. Detta gör mig vansinnig. När jag berättade detta så dog min kille en smula. Sedan drog jag det för min syrra Mia också igår när hon var här på middag. När hon gick sa hon: ”ha det bra, Slussen”. Sedan i söndags duschar jag stående. Bara så ni vet.

Hur kan Cristina Aguliera se mer och mer ut som en transvestit ju längre hennes graviditet går? Här är från gårdagen då hon shoppade möbler i Brentwood och sedan cravade burgare och köpte krubb på In-n-out burger. Mitt spontana tips: dra ner på brunkrämen, eller allt smink rent generellt och droppa den konstiga bikinitoppen utanpå tröjan. But that’s just me.

Eh, okej… Hur kunde jag som är kvarterets skvallertant missa ett sådant här scoop? Det hände enligt Aftonbladets länkning till karta ungefär 40 meter från vardagsrumsfönster. Här sitter jag hela kvällen och slösa min tid framför två avsnitt av CSI och ett avsnitt av Bones medan det händer riktiga saker utanför dörren. Alltså, dags att ta vara på innerstadens action så länge man bor kvar menar jag.

Det enda jag undrar rent spontant är när jag någonsin kommer att komma hem någorlunda sent efter en fest eller utgång (eller å andra sidan sitta hemma och dricka en halv flaska dyrt rödvin) UTAN att spela Baba O’Riley med The Who och köra mimtrummorna under hela låten. Detta tragiska tillstånd har pågått i månader, för att inte säga ett år nu. Varje lördagnatt och jag tar fram lufttrummorna och kör med absurd inlevelse. It’s so sad. Men så kul!

Jag har kört runt huvudstaden med en flyttbil idag. Var bara nära krock en enda gång i Roslagstullsrondellen men det gick fint. Har en aning nackspärr och svullen korsrygg av bärande men det stoppar mig inte att gå på fest om en timme. Dags för en extreme makeover med andra ord. Imorgon har jag lust att typ ligga i sängen hela dagen och läsa en bok. Tror jag ska göra det. *Njuter av att varken ha hund eller ungar*

Normalt sett så brukar jag hissa eller dissa reklamfilmer i en väldig takt. Det är dock inget jag brukar skriva om här, utan hänger mest i soffan eller på www.resume.se för sådana saker. Det jag dock vill förtälja här är att ni bör uppmärksamma UNICEF:s senaste reklamfilm som går på så gott som alla kanaler just nu. Det är Forsman & Bodenfors som ligger bakom den och jag lovar er att att den är något utöver det vanliga. Den ger gåshud. Om ni vill se klippet i sin helhet så klicka på länken ovan.

Vårt hem är till salu. Snyft.

Min kille är urkär i Idol-Amanda. Han får rysningar (och ibland en tår i ögat) när han hör henne sjunga och envisas med att slå på Idol varenda fredagskväll. Det är lite gulligt. Hon är min favorit också.

Man skulle kunna säga att deadlines av short stories inte fungerar särskilt bra ihop med dygnet runt-homestaging, lägenhetsvisningar och ett ständigt gömmande av prylar (har exempelvis p-piller och imodium under vasken, balsam under ett par skor i en garderob, strykjärnet i ugnen och ett gosedjur i spritskåpet). Jag blev inspirerad av ett avsnitt av Californication igår – en sextonårig brud förför huvudrollsinnehavaren som är författare och snor sedan en gammal outgiven short story av honom som hon lämnar in på sin creative writing och får bra betyg. Just nu känner jag mig nära på nödd och tvungen att åka hem och förföra Jonas Hassen Khemiri. Per Hagman skulle nog också fungera. Och kanske Sigge Eklund. Jag är desperat.