Fram till för två veckor sen var allt hur bra som helst. Jag var lyckligast i världen. Plötsligt ville jag inte att min kille skulle ta på mig. Jag blev ledsen och sjönk in i någon slags depression. jag vet inte vad depressionen beror på. Kanske det beror på att jag har funderat mycket på om kärleken finns där och vad jag vill göra i framtiden. Nu har vi tagit en så kallad ”paus” och pratar endast med varandra på telefon. jag blir alldeles kall när jag tänker på att jag har gjort slut. Samtidigt funkar det inte. Jag vill inte ha sex med honom eller egentligen hänga med honom. jag vet inte vad som blev fel då allt kom så hastigt.

Har jag kanske lurat mig själv att jag har varit så lycklig? Tänk om allt bara är ett spratt som min hjärna har satt igång? Nu har jag absolut ingen lust med någonting längre. jag vill bara ligga och stirra in i en vägg eller kolla på Kanal5. Länge. Så känns det. Medicus du som är så klok. Vad har hänt med mig och vad ska jag göra?
/Deppad & Trist

Kära Deppad & Trist
Du har hamnat i vad vi kärleksdoktorer refererar till som ”det jättedjupa och storgeggiga deppträsket”. Ibland blir man smittad av deppträsket utan anledning men oftast beror det på stress, jobbiga relationer eller något jobbigt som trycker i det undermedvetna. Nu är det så bra att det alltid går att ta sig ut deppträsket. Viktigt är att du själv blir medveten om att du är nere och klampar och måste upp. Det kan vara nog så jobbigt då en av effekterna av att hamna i deppträsket är total koma.

Det finns två sätt att ta sig upp ur träsket: Antingen med hjälp av vänner/familj eller med professionell hjälp. Kör du vänner/familj bör du genast kontakta dina vänner och börja umgås. Initiera långa promenader, bjud på te och scones och prata jättemycket. Berätta precis allt. Desto mer du pratar om dina problem desto bättre kommer du att må. Ett litet varningsflagg måste jag dock höja vid användning av sina vänner för att ta sig upp ur deppträsket. Vännerna kan efter ett tag ledsna på att bara höra om dina problem. Därför måste du med jämna mellanrum även förhöra dig om hur de mår samt berätta hur mycket du uppskattar dina vänners kloka prat.

Förutom dina vänner kan du anlita professionell hjälp. Gå till närmaste doktor och berätta hur du mår. Du behöver inte vara orolig för att doktorn ska tycka att du är ett psyco. För en doktor är det precis som om du har dykt upp med ett brutet ben. Doktorn kommer att nicka förstående, kanske ordinera krumilurtabletter eller slussa dig vidare till en cool terapeut som tar tag i ditt själsliv.

Efter att ha tagit mot hjälp från dina vänner eller läkarvetenskapen  kommer du att märka en viss ljusning i ditt liv. Tankarna är inte så mörka och du kommer på dig själv med att skratta oftare. Jag tror dessutom att du redan är på väg med små steg ur din depression då du har satt tankar på pränt och skickat ett mail till mig. Lycka till

//Medicus Amour