Jag är en 33-årig tjej som har flyttat till ett hus med min pojkvän sedan tre år. Från början var allt bra. Vi hade det jättemysigt med varandra. Men sedan ett år tillbaka har min kärlek falnat. Mycket beroende på att min pojkvän har varit otroligt bortskämd med det husliga. Innan vi flyttade ihop åkte hans mamma hem till honom och tvättade, städade och lagade mat.

Nu har jag insett att jag har tagit över alla dessa sysslor hemma. Jag sköter barnen till helt och hållet, lagar maten, städar, diskar, tvättar. Han jobbar, kommer hem och slänger sig i soffan eller framför datorn. På helgerna anser han att han ska få sitta uppe sent och dricka öl och spela dataspel och sova bort halva dan. Ber man honom att göra nåt blir han sur eller gör det motvilligt. Det gör mig ledsen. Det känns som han skiter fullständigt i mig. Så fort jag tar upp dessa missförhållanden går han bara sin väg och glor på tv eller nåt annat. Behöver JAG råd – kommer han bara med någon dum kommentar. Han är aldrig intresserad av vad jag har att berätta – men när han vill berätta nåt – kräver han nästan att jag ska lyssna.

Vi skrattar aldrig tillsammans och det känns som vi bara bråkar. Jag är en öppen och glad tjej, men nu känns allt bara hopplöst och surt – vilket går ut över barnen. Några gånger per år går jag ut med mina vänner, annars gör jag inget för min egen del. Inte han heller för den delen. Men han verkar inte vilja heller – bara glo på tv eller spela dataspel. Han är jämt trött, trött och trött. Sedan vi blev ihop har han gått upp 10-15 kg. Bryr sig inte om sitt utseende. Jag försöker så gott jag kan. Får aldrig köpa nya kläder –  för det tycker han är onödiga utgifter.

Vad ska jag göra? Vi har precis köpt nytt hus och har en bebis på 11 månader. Men jag vet inte hur jag skulle klara mig själv – och med två barn! Min kille är från Sthlm och vi bor nu i Gbg-området. Förmodligen flyttar han väl tillbaka. Tänk om han vill ha den lille med sig? Vad ska jag göra?

/Pärlan

Kära Pärlan
Usch vad trist det låter. Men det ska nog lösa sig ska du se. Men det är viktigt i så fall att du hyser en grundkärlek för honom och tycker han är värd att satsa på.

Anledningen till din mans livsstil och oförmåga att förstå dig beror på hans uppfostran. Han har under hela sitt liv blivit uppassad och bara brytt sig om sig själv. Det har skapat en väldigt endimensionell syn på hur en relation ska vara. Han ser märkligt nog inte hur trist du tycker allt är och vilken mansgris han är.

För att relationen ska överleva måste du bli stenhård och ställa ultimatum. Ett ultimatum är aldrig kul och inget jag egentligen brukar rekommendera men ditt fall kräver det.

Förklara läget för honom. Förklara tydligt att passar det inte kan han hem till mamsen. När du tar upp detta ultimatum är det viktigt att du är extremt cool och under inga omständigheter brusar upp, gråter eller går därifrån. Du måste bli Linda Hamilton i Terminator, Heather Locklear i den gamla såpan Melrose Place, stenhård, kylig och övertygande.

Det du ska kräva av honom är följande:
1. Han ska göra 50 % procent av hushållsuppgifterna
2. Lyssna på dig samt behandla dig med respekt.
3. Skärpa till sig gällande sitt utseende och personliga uppträdande.
4. Göra minst en rolig sak i veckan med sin underbara familj.
5. Få dig att skratta minst en gång om dagen
6. Bjuda på frukost på sängen varje lördag

Förutom punkterna 1-6 bör ni egentligen gå till en familjerådgivare. Det kanske är trixigt att få honom dit men med din nyvunna styrka och tuffa Linda Hamilton/Heather Locklear i Melrose Place-stajl ska det nog bra. Dessa familjerådgivare kan göra underverk och har fixat de mest knepiga relationer.

Men lyssnar han inte på dig och går inte med på huvuddelen av dina krav bör du kasta ut honom. Det går absolut inte att ha det som du har det just nu. Det tär på dig och du förvandlas till en grinig tant istället för den sköna tjej du egentligen är. Gällande ditt barn kan han absolut inte ta barnet ifrån dig. Varför skulle han kunna göra det? Och slutligen om allt krisar och du är tvungen att dumpa tänk då på att det är bättre att vara en glad och pank morsa än grinig och ledsen.

//Medicus Amour