jag var ett tag lite osäker om jag skulle publicera nedanstående svar och fråga.
Men efter att ha frågat er läsare bestämde jag mig för att publicera. Läs mer om dilemmat här och ge mig din åsikt.

//Medicus Amour

Jag är en känslomässig fånge
Jag är nitton år och mår jättedåligt. Min pojkvän (eller ex) gör alltid slut med mig för han slutar vara kär i mig. Varenda gång ångrar han sig och jag tar tillbaka han dum som jag är. Jag älskar honom och han påstår att han älskar mig. Det är jättejobbigt för jag gråter floder varje gång vi gör slut. Jag orkar inte längre. Men det känns som att livet slutar när han inte är med mig. Det går till och med så långt att jag får självmordstankar. Jag vill inte att det ska vara så här. Jag ser väldigt bra ut, det funkar bra i plugget och på mitt extrajobb men jag känner mig ändå värdelös. Jag känner mig som att bara vilja ta slut på allt. Skulle aldrig våga döda mig själv, men jag vill inte leva. Snälla, hur gör man för att gå vidare på bästa sätt? Hittar man någon tillfällig kille för att ta sig igenom allt skit? Eller försöker man bara döda demonerna i hjärnan.
/Nina

Hej Nina
Du lever i en destruktiv relation som du har hängt upp ditt liv på. Jag skulle vilja säga att du är en känslomässig fånge hos din man. Och det är livsviktigt för dig att just nu i denna stund ta dig ur denna mentala Guantánamobas. Du är ung, cool, vacker och klok och bör absolut inte slösa bort ditt liv med ett demonisk och manipulerande wacko.
Att få självmordstankar är ena rejäla varningssignaler som du bör ta på allvar. Men det gör att lösa och det är att helt och hållet dumpa knäppisen. Kanske jättelätt för mig att säga men jag vet att ditt liv kommer att bli så mycket bättre utan tröttmösan. Visst kommer det att vara katastrofalt till en början, men efter ett par månader, Ungefär framåt våren kommer du att se ljuset. Solen kommer att skina och vem vet – kanske det dyker upp en mycket snällare herre och bjuder på glass? Men skit i det just nu. Det viktiga under den närmaste tiden är att komma över tröttmösan och att ta dig ur din depression. Till det behöver du all hjälp du kan få. Berätta för alla i din bekantskapskrets om ditt beslut och hur du mår. Tjata gärna hål i huvudet på dina vänner för det är dom till för. Prata med dina förälder för trots allt är det ingen i hela världen som tycker om dig så mycket som dom. Känner du dig ändå risig och tycker mina råd är övermäktiga kanske du bör skaffa professionell vård? Det är inte så krångligt som man kan tro. Knalla bara in på din vårdcentral och berätta läget så kan du få hjälp. Du kan ta dig ur denna depression. Det lovar jag dig på alla sätt med hela min livserfarenhet som stöd.

Lycka till nu och skriv gärna i kommentarfältet per mail hur det går.

//Medicus Amour