Lever dag för dag

Elisabeth Brolin Clark är nyligen hemma i Sverige igen efter att ha varit på besök hos sin man i London, där han bor. Hon flyger dit ofta, och på många andra resor tillsammans med honom.
— Vissa tycker att det är konstigt att jag flyger så mycket med tanke på vad jag varit med om. Men jag är inte det minsta rädd. Händer det något så händer det något. Jag lever i nuet, säger hon.

Elisabeth Brolin Clark

Livsavgörande händelse

Flygolyckan i Mexiko 1980 har för alltid förändrat hennes liv. Även om hon inte blev flygrädd är det en händelse som hon funderat på tusentals gånger. Elisabeth Brolin Clark bodde då i Los Angeles, men hade varit på besök i Acapulco tillsammans med vänner.

Slutade i tragedi

Efter ett par dagar i semesterparadiset var det dags att åka hem igen. Den 26 juni satte de sig i det fyrsitsiga sportplan som tagit dem till Acapulco och som Elisabeth Brolin Clarks fästman styrde över. Men det som skulle bli en trevlig avslutning på deras färd slutade i en katastrof.

”Nu dör vi”

Det blev en resa som ingen av passagerarna skulle överleva – förutom Elisabeth Brolin Clark som fick vara med om en händelse som ingen kan förklara än i dag. Hon kan fortfarande komma ihåg den skräck som infann sig i samband med olyckan.
— Jag förstod när vi var i planet mitt i åskan att det skulle gå åt skogen. Det smällde, lät och hade sig samtidigt som planet ruskade våldsamt fram och tillbaka bland molnen. Min fästman gjorde nödanrop men fick inga svar. Jag tänkte då att vi aldrig kommer levande ur det här. Nu dör vi. 

Så här gick olyckan till:

Ingen vet

Det är fortfarande ett mysterium hur Elisabeth Brolin Clark klarade av ett fritt fall på 3 000 meter utan att dö. Men flygstolen kan ha varit hennes räddning.
— Det är många experter som haft teorier och spekulerat i hur fallet gick till. Några tror att jag landade mot en bergsvägg, kanade utför den och att stolen skyddade mig, säger hon.
— Samtidigt hade jag inte en rispa på hela kroppen, vilket jag borde ha haft om jag tumlade utför ett stenigt berg, eller mot träd, menar andra. Jag har alltid velat veta hur det gick till, men har förstått att ingen kommer att kunna fastställa hur jag kunde överleva.

Enda möjligheten att överleva

Hans Kjäll, flygplansanalytiker, förklarar att en fallande människa uppnår en hastighet av cirka 200 kilometer i timmen.
— För att bromsa in den farten behöver du landa tangentiellt i en sluttning och rutscha nedför något, till exempel ett grustag, en naturlig ravin eller ett berg. Det är enda sättet att överleva ett sådant fall utan fallskärm. Det är precis som backhopparna, skulle de falla och landa platt skulle de dö, men istället landar de i lutning.

”Förstod att vi skulle dö”

Elisabeth Brolin Clark kom undan med ett brutet nyckelben och blåmärken. Men hon mådde väldigt dåligt psykiskt den närmsta tiden efter olyckan och gick till en psykolog dagligen för att bearbeta den dramatiska olyckan och hennes vänners bortgång.
Hon berättar mer om de minnen hon har strax innan planet slets i bitar.
— Jag har pratat med många piloter efter olyckan, som förklarar att ett sådant där oväder är allvarligt även för mycket stora plan. Vi hade inte en chans med vårt pytteplan. Jag förstod tidigt att vi skulle dö. Vi for omkring som en vante och det var bara en tidsfråga innan planet skulle gå itu.

”Föll rakt ut i himlen”

Elisabeth Brolin Clark och hennes väninna satt i sätena bak, i det fyrsitsiga planet. Där fram satt hennes fästman och den fjärde personen i sällskapet.
— När planet bröts i bitar såg jag hur männen som satt fram bara föll rakt ner och ut i himlen. Tjejen som satt bredvid mig åkte ut åt ett annat håll. Jag hann även se hur vingen bredvid mig bröts i bitar innan jag själv sögs ut ur planet.
Hon minns tillbaka till fallet.
— Jag kommer ihåg när jag började störta ner mot marken. Jag hade bokat en biljett till Sverige, som jag skulle till någon vecka senare. Jag tänkte på de där hemma och att jag nu skulle komma hem i en kista istället.

”Regnade flygplansdelar”

Efter att ha tappat medvetandet under senare delen av fallet vaknar Elisabeth Brolin Clark upp av att några personer skriker. Hon ska då ha varit medvetslös i Mexikos djungel i ett par timmar.
— Det mest mirakulösa var att jag överlevde fallet. Men att de hittade mig där ute i bushen, mitt i ingenstans, var också otroligt. Det var några killar ur lokalbefolkningen som hade sett hur det regnade flygplansdelar. De hittade mig väldigt snabbt. De andra hittade de döda, först efter ett par dagar.

Elisabeth Brolin Clark

Föll fritt igen

Hon fördes till en liten sjukstuga i staden Puerto Vallarta för att tre dagar senare transporteras hem mot Los Angeles igen. Sedan dess har hon aldrig velat återvända till olycksplatsen.
— Jag har velat glömma det som varit. Men nu, nästan 40 år senare, har jag tvärtom börjat drömma om att åka tillbaka igen. Jag kanske kan få träffa någon av dem som hittade mig och få se platsen de fann mig på.
En annan dröm har hon redan hunnit uppfylla. När Elisabeth Brolin Clark fyllde 60 år fick hon ett fallskärmshopp i present av sina barn. Hon utförde hoppet i Sundsvall 2014.
— Då trodde folk att jag var riktigt knäpp, med tanke på vad jag varit med om. Men nu fick jag ju ha fallskärm. Det var helt otroligt. Jag vill göra det igen. Ända sedan jag var liten har jag drömt om att få flyga som en fågel och segla omkring i luften.