I flera år mobbades Kristian Kabelacs i skolan.
Det var både psykiska och fysiska övergrepp, så allvarliga att han senare fick skadestånd från skolan.
Aftonbladet ringde upp hans tidigare skolkamrater och klassföreståndare, för att fråga hur de, sju år senare, ser på det Kristian utsattes för.
Det här är deras svar: 

Pojke:
– Han blev inte så bra behandlad, det blev han inte. Jag kan inte förstå varför de mobbade honom, de måste haft problem själva. 

Pojke:
– Jag var inte en av dem som mobbade honom.

Flicka:
– Jag vet inte vad jag ska säga, jag har inte så mycket minne av det, mer än det jag läst i tidningen.

Pojke:
– Det var så längesen, det kommer jag inte ihåg. Jag märkte nog inte så mycket av det.

Flicka:
– Det är först efteråt jag insett hur allvarligt det var och hur utsatt han var.

Pojke:
– Jag har inget minne av att han var mobbad. Som jag minns det var han inte särskilt utsatt.

Flicka:
– Det ligger bakom mig, men det är klart att det var tufft för honom att komma ut. Det var glåpord och så, det var mest det.

Pojke:
– Jag märkte inte så mycket av det, och var inte inblandad själv. Det var först när Kristian slutade komma till skolan jag förstod.

Flicka:
– Jag minns inte så mycket av det där. Han och hans kompisar höll sig för sig själva. Jag såg aldrig någon fysisk mobbning, lite fula ord och så var det kanske.

Klassföreståndaren:
– Jag tror inte att jag är så intresserad av att kommentera det. Jag är inte så jätteinsatt i det, han gick ju inte i klassen så länge.