Allt började redan innan förskolan egentligen men blev allvar först då. Jag hade bara varit på dagis lite mindre än ett år för att jag var hemma med min lillasyster hennes första år. På förskolan blev vi blandade med andra avdelningar på mitt dagis och andra dagis i byn. Hade typ ingen att vara med. Var för det mesta själv. Fler och fler skällsord, fler och fler tillmälen. I tvåan så hade vi italiensk tema dag på skolan. Rektorn samlade alla elever, cirka 500 elever, i matsalen. Räknade upp alla vanliga namn i Italien. Mitt namn, som tjej, var med bland killnamnen. Efter det fick jag alltid höra att jag var kille i en tjejs kropp… Jag blev mer och mer tillbakadragen. Det bara fortsatte. Mina föräldrar försökte stoppa det men det var försent. Jag kom upp i mellanstadiet. Högstadiet med ny skola men i samma by. I högstadiet blev vi blandade igen. Det blev lite bättre men skolan var mindre än den förra. Fick fortfarande höra skit men kunde ändå hitta lite fler vänner. Däremot råkade jag bli ihop med fel kille enligt dom flesta, för mig var han ändå den bästa då. Jag fick ryktet om att jag var hora sen gick det bara utför med mig. Hamnade i fel gäng och började göra fel saker. Det fortsatte jag med tills bara några månader sen. Jag höll på i cirka sex år. Under denna tid skiljdes mina föräldrar och allt blev fel. Självmordsförsök och självmordsförsök. I Februari detta året blev jag ihop med en bra kille, han fick mig inse vad jag gjort med mitt liv och fick mig bli bättre men ändå sämre… Vi gjorde slut efter ett halvår och jag gick under for real under ett tag, självmordstankarna större och svårare att stå emot. Självmordsförsöken blev värre. Från högstaidet och fram tills nu så hör jag saker om mig när jag är ute… Folk försöker lura mig via internet men jag är smart nog att stå emot. Stark nog. För två veckor sen blev jag ihop igen med en kille som verkligen fått mig att vara stark också. Som jag kan vara mig själv med. Ingen mask som jag alltid fått hålla för familj och vänner förut. Folk kommer alltid att fortsätta. Ingen är klok nog att stå emot grupptrycket. Hur mycket dom än vill.
