Jag är idag 21 år och ännu idag hatar jag människorna som mobbade mig varje dag i 4 år.
Det började med att man skulle delas upp i nya klasser när vi började 2:an i lågstadiet. Jag hamnade då i en klass med en annan tjej o resten killar. Hon o jag hade turen att få byta klass till en annan. Men när jag kom tillbaka till mina gamla kompisar var inget sig likt. Och det blev direkt mig alla var på. Jag hade en beskyddare men det gick av o an där. Jag minns en tjej som låtsades vara min vän för att senare hugga mig i ryggen. Jag var hemma mera än vanligt.

Men mina föräldrar trodde inte att det var kågot fel utan att det var något fel med min kropp då jag hela tiden var sjuk. Lärarna såg vad som hände men inget vågade göra något. Det blev värre för varje år som gick och det var så hemskt för mig då jag visste att dlm väntade ut mig för att slå mig. En kväll hade jag glömt att stänga ner Lunarstorm och min mamma satte sig vid datorn och fick se alla hotbrev jag fått. Min mamma och pappa tog tag i det hela med mig och jag bröt ihop och berättade allt. Mina föräldrar ringdw skolan o hotade med att anmäla och flytta mig. Då fick dom fan i mig fart. Och visst jag fick vara ifred ett tag men jag visste vad klassen tyckte om mig.

Det har resulterat i att jag sitter här som 21 åring med ärrade armar och ett alkoholmissbruk sen jag var 14 år. Alla som har sagt att jag ska glömma och förlåta. Kan ta o stoppa det någonstans för jag kommer aldrig att förlåta dom människorna för vad dom har gjort mig. Min kropp har redan tagit skada och behöva förklara för andra man träffar som undrar varför man har ärr och går på beroendeenheten.