Vi flyttade från en storstad till ett mindre samhälle på landsbygden, efter första terminen på mellanstadiet började ett 4 års helvete för mig som pågick upp till högstadiet. Jag fick dagligen ta emot stryk vilket medförde att jag missade väldigt många lektioner, jag fick dåliga betyg och orkade till slut inte gå i skolan.
Vi pratade med rektorer och lärare men dom orkade knappt lyssna på oss utan bara skyllde på att det är normalt att retas och knuffas, men att jag var blåslagen verka dom inte alls bry sig om. Efter alla försök att ”lösa situationen” tog jag tag i det själv. En av killarna som mobbade mig i 4 år sökte jag upp och gav igen så hårt att han inte reste sig på flera minuter, därefter anlitade jag en kompis storebror som tog hand om dom andra 3 mobbarna. Det enda som hjälpte för mig var att ge igen med fysisk våld och jag ångrar INGET av det, skulle mina barn utsättas för samma som jag kommer jag att skydda dom precis med samma medel som funkade för mig. När inga vuxna lyssnar eller saknar hjälpmedel i skolan då tar överlevnadsinstikterna över.
Prata med mobbarna leder sällan om aldrig till det bättre utan man flyttar nästan alltid ”offret” som är helt oskyldig till annan skola så är problemet löst, fy fan rent ut sagt.