Som barn var jag under många år mobbad både i skolan och på mina fritidsaktiviteter. Jag skulle dränkas blev knuffad, spottad på, kallas en massa saker. Jag fick aldrig veta varför just jag blev drabbad. Detta satte djupa spår i mig och följde mig under många år.

Nu när jag är 27 år och har en son på 6 år som precis har börjat i skolan så går mitt hjärta i kras när jag nu tvingas se honom vara rädd för att gå till skolan. Han har inte hunnit gå i skolan mer än 1 månad men har redan råkat ut för saker som jag önskar aldrig skulle behöva hända honom.
Detta är en kille som alltid har varit snäll och aldrig slåss och som nu ligger i sängen och gråter för att han måste gå till skolan.

Är det verkligen så här det skall behöva vara?
Ska man som förälder behöva känna sig så maktlös?
Ska man behöva känna sig som fienden som tvingar sitt barn att gå till skolan när man vet vad som pågår trots att man har talat med skolan?

Jag anser att detta inte skall behöva ske. Jag trodde att vi hade kommit längre i utvecklingen i Sverige vid detta laget men jag antar att så inte är fallet.
Men en sak är säker. Jag kommer aldrig att sluta kämpa för att min son och andra barn inte ska behöva gå igenom det som jag har gjort. För att inget barn skall behöva känna alla det som jag har känt!