Blev utsatt under Åk-1 till Åk-5. Under dessa år tröttnade lärarna på att jag alltid blev mobbad och åkte på stryk hela tiden. Tydligen för mycket jobb att stänga av mobbande elever eller flytta dessa till annan skola, då ska JAG byta klass för det?

Avslutningen under Åk-5 berättade min lärare att jag skulle börja på en samverkansklass i samma skola. Jag hade tydligen ”koncentrationsproblem” då Jag sprang runt för mycket under sista året i klassrummet. Så det är mitt fel att jag försöker komma undan från klasskamrater som vill spöa på mig hela tiden?

Men det blev inte bättre när man började på nya klassen. Istället för att bli kallad för ful och töntig så blev man kallad för CP-barn och handikappat av mina gamla klasskamrater.

Vad man än sa till lärarna så hände inget. Istället fick man efter skolan åka till PBU (kallas numera BUP) och ”tröstas” av psykolog om att inget är fel på mig.

Nya klassen var blandade elever från olika årskurser. Då läraren inte orkade ge uppgifter för den årskurs man går på, så fick man hamna i samma grad som den lägsta, Åk 3. Jag fick alltså göra om allt det man redan har gjort för tre år sedan. Fick inte fortsätta med det man höll på med. Kändes jobbigt att behandlas som en 7-åring när man var en 12-åring.

Efter Åk 6, år 2000 så skulle jag inte fortsätta i normal högstadium. Har inte uppnått kraven då man måste göra klart Åk-6 uppgifterna. Konstigt?

Jag fick börja på en annan skola, på en ny samverkansklass för Åk 7-9. Samma sak hände där. Fick köra samma mattebok under dem tre åren. Man fick varken göra uppgifterna för snabbt eller för sakta, ALLA i klassen ska köra i samma takt så läraren vill gå igenom problemen ifall nån elev inte förstod. Man drog mer ut på utflykter än att studera om dagarna. Det var även så under andra ämnen.

Där slutade inte mobbingen heller, skolan var rätt stor så det fanns också normala Åk 7-9 klasser.

Under min första dag i den skolan så började man bli utsatt under lunchen. Läraren TVINGADE mig att ta grönsaker man inte gillade för det var tydligen bra för mig. Annars skulle Jag få sitta kvar där under hela rasten. Dagen efter under nästa lunch så kom en elev från andra klasser och spottade på min mat i kön och en annan gav mig en örfil. Hela kön skrattade och jag gick därifrån. Läraren var inte närvarande.

När man kom tillbaka från rasten och gråtit i skogen under en timme så blev läraren rasande på mig och frågade varför jag inte varit på min lunch. Berättade vad som hände, mitt under halva historien så säger läraren att jag bara snackar skit och får sitta kvar en timme efter skolan. Det hände alltså inget med dem eleverna som mobbade mig.

Jag bet ihop under tre åren och fick ta smällarna. Gjorde bra ifrån mig på andra ämnen förutom Matte, Svenska och Engelska. Hade turen att börja på St Botvids Gymnasium därefter. Hade så pass bra poäng då man kämpade sista året i nian och fick börja på en normal klass. Kunde börja som priv-elev, med andra ord fixa klart mina tre IG:n under åren där åt sidan.

Där slutade även all mobbing, ingen i klassen visste vart Jag tidigare studerat nånstans. Ljög att man gick i normal klass i skolan då man var var rädd att utsättas igen.

Kunde tillslut njuta av mina tre år i gymnasiet, blev aldrig utsatt för något hemskt och fick bra vänner som jag umgås med än idag. Tog studenten med grymt bra betyg och aldrig haft några problem med att vara med större klass.

Att bli mobbad under grundskolan har blivit förlåtet, men det är svårt att glömma jobbiga tillfällen när man tänker på det. Hemskheten att se sig själv åka på stryk och det inte finns någon som vill hjälpa dig. Inte ens en vuxen människa som kallar sig själv för lärare.