Jag var utsatt för ungefär samma situationer som de tidigare i inlägg. Att gå till skolan varje dag och bli mobbad och utsatt för sitt utseende är inte kul. Bara för att man inte följer normen som finns i vårt samhälle så blir man utsatt för detta. Att gå i ettan på lågstadiet fram till någon gång i högstadiet och varje dag få höra ”du är lesbisk” ”du vill vara kille” ”tjejkille” ”du är ful” och så vidare är frustrerande och inte okej någonstans. När man försökte göra något åt detta, kanske knuffade till denna person som gjorde det så fick man själv skiten. Lärare säger att det är personen som är utsatt som har gjort fel och det gör att man själv mår sämre. Man försöker berätta för lärarna att man blir slagen, sparkad och faktiskt misshandlad både psykiskt och fysiskt och de inte tror en får en att inte ens vilja gå till skolan. Man får samtal hem som säger att man är stökig, får gå till kurator för att prata om sina ”aggressionsproblem”. Att höra när man är 12 att man förmodligen har ADHD eller någon liknande bokstavskombination när man helt säkert vet själv att man bara kämpar för rättvisa får mig att vilja spy. Folk borde inse att man får se ut hur man vill och tycka om vad man vill oavsett om du är tjej eller kille och bli mobbad för det. Att hatet och mobbningen sen fortsätter på nätet, där mobbare kommenterar ens bilder och statusar på ens sociala medier är äcklande, hur orkar man trycka ner en annan människa? Vad jag insåg ett antal år senare är att de människor som mobbar är så osäkra på sig själva så de måste göra något för att få uppmärksamhet. Dagens samhälle gör mig arg, ledsen och förvirrad.