Jag har varit med om många typer av mobbing under min skolgång. Det som är en gemensam nämnare under hela tiden är att vuxna, lärare, måltidspersonal, rektor och andra inte brydde sig om det. Man blev alltid avfärdad med att ”det är väl inte så farligt, lite får man tåla, du är inte den första”. Fullständigt nedtryckt av de som borde hjälpa!
Jag har blivit kallad elaka saker, slagen, spottad på. Mina sk klasskompisar har pekat och skrattat, släppt ur luften ur cykeldäcken, gömt mina kläder efter gympan, sprutat kallvatten på mig i duschen. De har spridit rykten om mig, tjuvringt och sagt att det vore bättre om jag var död. Nedlåtande kommentarer om mitt skolarbete, kläder, hår, kropp, om mina föräldrar och deras yrke, utseende osv. Min fristad var sommarloven som gav mig lite kraft att fortsätta. Mina föräldrar fattade aldrig. Jag berättade men de gjorde lite som lärarna, viftade bort det. En stor sorg i livet.