Jag blev kallade hora varje dag i högstadiet, jag trodde efter ett tag på det dom sa, att jag bara fanns för deras skull. Killarnas alltså. Jag var lika nervös varje gång rasten närmade sig, för vad skulle dom göra denna gång? Dra in mig på någon toalett, hålla fast mig och tafsa på mig, eller kanske trycka ner mig på ett bord och dra av mig tröjan framför alla. Och med alla menar jag dom andra 150 eleverna samt alla lärarna. Det gick så långt att jag inte trodde att min kropp var min, det var okej att killarna gjorde såhär och enligt lärarna så skulle jag sluta klä mig så utmanande om jag inte ville att dom skulle hålla på. Dom tyckte också att jag skulle ta det som en komplimang att dom ville ta på mig. Så jag skulle alltså vara tacksam för att bli förnedrad och ifråntagen all stolthet varje dag.
Idag är jag 19 och jag skulle ljuga om jag sa att det inte satte sina spår. Jag är i perioder väldigt destruktiv och utsätter mig själv för situationer där jag kan råka illa ut. Jag har efter högstadiet blivit våldtagen av tre olika killkompisar och även fast jag vet att man inte ska skylla på sig själv så tror jag att im jag hade varit helt frisk så hade jag ej hamnat i dessa situationer.
Jag önskar att lärarna hade gjort något för att hindra vad som hände mig, för på samma sätt som jag började tro att det var okej så trodde nog även killarna det eftersom att ingen stoppade det hela.