Att bli mobbad sätter verkligen sina spår. Jag blev utfryst ur gruppen redan efter någon vecka efter skolstarten i ettan, sparkad, slagen, kallad för tjockis…listan är lång. Självklart kontaktade mina föräldrar skolan om detta, men jag var tydligen inte utsatt för kränkningar, då min situation inte stämde in på skolans beskrivning av mobbning.

Detta med glåpord, slag och sparkar fortsatte genom hela lågstadiet…bara för att bli tusen gånger värre på mellanstadiet. Jag måste ha gått i fyran när 9-10 ”klasskamrater” ringar in mig i ett hörn på skolgården, och turas om att slå ned mig. En annan gång fick två personer för sig att trycka ner mig i marken medans en tredje tog/rev upp en sådan där lång, tunn rot och började piska mig. Lärarna var på skolgården, jag vet det för att jag såg dem flera gånger bara stå och glo, pimpla kaffe och småprata. Det gick så långt att jag inte längre vågade sitta med ryggen mot resten av klassen utav rädsla för vad de skulle hitta på härnäst. Till denna dag blir jag stressed när jag har folk bakom mig, men det har blivit bättre med åren, och blir bara bättre och bättre.

I femman lyckades mina föräldrar, efter många års slit, dra ur mig ut skolans grepp. Det hela fick äntligen sitt slut när mina mobbare började ta med sig glasskärvor och tändare till skolan och mordhota andra elever, inklusive mig.
Vi anmälde skolan för otillräckliga insatser, samt för kränkande beteende, då de enligt mångas vittnesmål till viss del deltagit i mobbningen (alltså vända ryggen till, aldrig säga till etc.)

Vi vann ärendet, och skolan fick en massa punkter som de var tvungna att anpassa sig efter, samt skolinspektionens arga öga på sig i X år framåt.
Något skadestånd fick jag inte, men det gör detsamma då jag aldrig brytt mig om pengar. Om domen har räddat ens ett barn från samma öde, ser jag det som en vinst.

Ärren efter denna tid bär jag fortfarande, både psykiskt och fysiskt, då jag fortfarande som sagt blir stressed när folk är bakom mig, jag har väldigt svårt att lita på andra människor mm. Fördelen är att jag har en större förståelse för andra i liknande situationer, och är idag inte rädd för att stå för den jag är och för allas lika rättighet!