Mitt samvete har hunnit i kapp mig.idag är jag vuxen och vet vad mobbning innebär. Jag skäms så före vad jag har gjort. Unset nästan hela min grundskola tid va jag en mobbare och översittare. Jag vet nu att det berodde på att jag va en osäker och ynklig person som va rädd för att själv bli en hack kyckling. Tror att många gånger är det därför barn mobbar för att själva inte bli måltavlan. Hela min klass va inblandade i den här mobbningen mot en enda stackars kille. Han hade ett rent helvete hela sin skol gång. Inga vänner inget stöd ingenting. Jag mår så dåligt när jag tänker tillbaka på att han va ju bara ett litet barn som bara ville ha vänner precis som oss andra. Ständiga glåp ord och slag. Hur kunde detta fortgå så länge? Jag har många gånger nu under min vuxna tid tänkt på att ta kontakt med denna person för att säga förlåt, att säga att det va oss det va fel på inte honom. Han är ju ärrad för livet men om mina ord ändå kan få honom att bli lite lyckligare så vill jag göra det även om hela hans skolgång är förstörd pga mitt agerande som en osäker idiot.hoppas att han lever ett liv bättre än oss alla andra fega idioter.