I lågstadiet var jag aldrig populär, men inte heller mobbad. Vissa var alltid elaka, men då tänkte man bara ”Dom är sådär mot alla” och tänkte inte mer på det. I högstadiet var det annorlunda.

Då vände sig alla emot mig, helt utan förvarning, och jag tror att den chocken fortfarande finns kvar inom mig. Folk spottade på mig, pekade, skrattade, viskade, förföljde mig, knuffade mig och kände sedan att dom behövde tvätta händerna. En gång blev jag förföljd och misshandlad tills jag inte kunde resa mig.

Dom lärarna som kände till detta sa att jag behövde lära mig att säga ifrån och stå upp för mig själv. När jag gjorde det hämtade mobbarna sina kompisar och äldre bröder.