År 2007-2009
Min bästa vän som jag alltid hängde ihop med under skoltiden började behandla mig mer eller mindre som en slav. Jag fick nog och försökte säga till henne. Det slutade med att i sjuan när vi sa upp kontakten med varandra så vände hon många emot mig. Spred falska rykten som gick runt länge i klassen och på skolan.

Folk skickade hemska sms, även människor jag inte kände. Folk viskade, pekade och skrattade när jag gick förbi i korridoren. Det var ingen som ville sitta jämte mig längre i matsalen. De bytte plats när jag satte mig i närheten ut av dem. Även i klassrum. Därför slutade jag äta mat i skolan och gick hungrig på lunchen. Ibland cyklade jag hem på lunchen för att äta, men när folk i klassen såg att jag hade cykelhjälm på mig så brukade de börja sjunga en ”cp-barns låt” och slutade sedan när de gått förbi.

Jag fick smeknamn som ”råttan” som de kallade mig bakom min rygg och när jag försökte ha på mig nya klädesplagg som jag gillade fick jag taskiga kommentarer och fula ord emot mig. Killar i klassen trakasserade mig psykiskt, och när jag sa emot så gick de även på mig fysiskt. Ingen ville jobba med mig med skolarbeten eller samarbeta på idrottslektioner.

Jag hade dock andra kompisar utanför skolan som jag träffade någon gång i veckan. De var det som fick mitt liv att kännas mindre meningslöst.

Den lyckligaste dagen på länge i mitt liv var på skolavslutningen i 9:an när vi alla samlades utanför skolan för att ta förväl av varandra. Jag lämnade en blomma till min mentor och gick därefter. Jag behövde inte ta farväl av någon vän eftersom jag inte hade några. Fällde bara en glädjetår för att jag lyckades stå ut.

Idag mår jag mycket bättre efter 3 underbara år i gymnasiet med nya underbara vänner som lärt mig vad vänskap står för. Idag är jag frälst kristen som uppskattar livet. Hade aldrig varit där jag är idag om det inte hade varit för den tiden jag utsatts för i högstadiet. Har lärt mig att se det ljusa i det djupaste mörker och förlåta de mest oförlåtande gärningar. Förlät min f.d kompis för det hon gjort och gått vidare i mitt liv. Hoppas människor som lidit lika mycket eller mer än mig också kan se det ljusa i att kunna förlåta och kunna gå vidare.

Tack