Allt började när jag började förskolan och slutade inte förren ett par veckor in på andra året i gymnasiet..

Här är min berättelse;

Slag, hårda glåpord, förstörda skolböcker, förstörda kläder och andra privata tillhörigheter..
Listan kan göras lång..

Jag blev dagligen misshandlad fysiskt under mina högstadieår, men de värsta var all den där förbannade psykiska misshandeln.. den va värst!
En helt vanlig dag kunde börja med att klockan ringde och jag vaknade med en klump större än en fotboll i magen.. Dagens portion av mobbning började INNAN jag ens hunnit fram till skolbussen som jag cyklade till varje morgon för att komma till skolan… Skolbussen och rasterna var allra värst!
Hur jag än gjorde och vad jag än sa så blev jag aldrig av med dem..
Till sist så blev jag likgiltig, jag stod bara och tog emot allt skit, slutade bry mig ens om de en dag skulle slå mig tills jag dog.. Jag vände mig gång efter annan till skolans ledning utan att ens få minsta lilla hjälp.. Jag vände mig till Polisen utan att de ens gav mig en chans att få berätta även om jag hade solklara bevis..
Den enda ”hjälp” jag fick från skolan var att de tog in samma elever varje gång och pratade om vad som hänt just då sen sa de ”förlåt” och ”lovade” att de skulle sluta men inte fan gjorde de det utan för var gång som lärarna tog in dem så blev det bara värre och värre..
Det var den psykiska misshandeln som var värst.. Slagen kunde jag ta men orden sitter än idag, och än idag så vågar jag inte visa mig i byn där jag gick grundskolan.. Jag är fortfarande livrädd för att de ska hitta mig och döda mig, bokstavligen..
Jag trodde att den rädslan skulle försvinna efter alla år men ikke..
Jag lever dagligen med denna förbannade rädsla att jag ska stöta ihop med någon av mobbarna på tåget eller på stan etc.. Jag vet inte om de glömt alla år de utsatte mig för denna jävla mobbning eller om de fortfarande vill ha livet av mig.. Jag önskar INGEN annan det som hänt mig..
Än idag så kan jag få höra att jag inget är värd och att jag är ful äcklig etc etc..

Jag har bestående men för livet efter allt detta bl.a en förkortad arm efter en av alla misshandlar..

Jag vill att hela världen ska veta vad jag fått utstå så att detta kan förhindras i framtiden! Jag hoppas verkligen att ingen mer ska behöva erfara detta, INGEN!!

Och nu har jag bara berättat de ”snälla” sakerna jag fick utstå… De värsta känns som att de är tabu…

Tack för mig!