Jag började bli mobbad i 1:an, pg a att jag var tystlåten och blyg! Ingen, ingen ingrep fastän jag såg att lärare såg. Jag skrev dagböcker hemma och mina föräldrar läste dom en gång minns jag och de pratade med mig en gång och de tyckte bara att jag skulle ”skärpa” mig att så kunde det ju inte vara! Då förlorade jag alt hopp, kände mig ensamst i världen, jag hade ingen, inte en endaste kompis! Hur ens föräldrar inte ens bryr sig. Det var mest glopord, olika ramsor de skrek efter mig. En gång låste de dörren till gymnastiksalen så jag missade hela lektionen. När jag gick i 6.an så var det en tjej som spred rykten att jag skulle ha kallat henne för hora och en massa saker! Fick utskällning av hennes mamma. En gång på slöjden blev jag petad i ryggen av ett vasst spett av en kille flera gånger. Jag blev alltid sist vald i gymnastiken osv. Det fortsatte även på högstadiet att vara utstött och utfrysen, att alltid vara ensam, sitta ensam i matsalen osv. I med att jag aldrig har haft en endaste kompis att vara med i skolan eller efter skolan så satt jag mest bara på mitt rum hemma och pluggade, var aldrig ute nästan. Så när jag skulle välja till gymnasiet så valde jag ett internat 10 mil hemmifrån och så lycklig för jag vågade göra det valet. Där började mitt nya liv. De som jag gick med där visste ingetting om mig där och jag var livrädd första dagen, jag var fortfarande tyst och blyg men jag fick kompisar!! Jag hade aldrig haft en endaste kompis, visste inte hur man umgicks. Jag fick vänner, ingen hatade mig för det jag var. Jag fick vara den jag var! Jag fick ett nytt liv!! Efter gymnasiet så läste jag vidare på högskolan, 35 mil hemifrån! Jag har lämnat min hemby, och kommer aldrig att återvända dit!! Har knappt ingen kontakt med mina föräldrar! Har en man och 2 underbara barn! När min dotter skulle börja i skolan fick jag panik och tänkte, tänk om hon får möta samma öde som mig! Men hon har massor med kompisar och håller på med gymnatik 2 gånger i skolan. Likadant min son har med massor med kompisar. Så hade de varit mobbade i skolan så vet jag inte vad jag skulle ha gjort! Jag hade tagit ytag i problemet ialla fall! SÅ när jag läser om folk som blivit mobbade så gråter mitt hjärta, usch!!