Min historia började när jag gick i första klass i skolan. Vi var 13 killar och två tjejer i klassen. Den andra tjejen flyttade och ensam blev jag kvar och mobbingen började. Man kan tro att jag blev mobbbad för att jag var ensam tjej men frågan är var det bara just därför? Det började med ord som sedan över gick till slag. Började med killarna i min klass men sen även började klassen brevid haka på då även tjejer. Jag var ensam och om rasterna höll jag mig inlåst på toaletten. Jag minns så väl den gången jag kände elementets kanter trycka sig in i min rygg av spakarna jag fick ta. Den gången kom läraren in och stoppade det hela men till min stora förvåning var det jag som fick skulden för det. Jag fick höra att jag hade retat killarna så det var mitt fel. Den gången kunde jag inte hålla tårarna borta utan gick hem och berättade för mina föräldrar som tog upp detta med läraren. Men hon hävdade att jag var den som retade killarna. Mina föräldrar blev sura och förvånade men det slutade med att jag fick byta skola. Åren gick och när det var dags för mig att börja höstadiet var det dags igen. Alla skolor i den lilla staden slogs i hop och jag fick möta mina gamla klasskamrater igen. Några av grabbarna minns mig och var på mig direkt. jag slapp slagen men ord och små puttningar fick jag ta. En kille av killarna var min trösta rädsla då jag en gång mötte honom på badhuset och där försökte han dränka mig men mitt skrik gjorde mig hörd av en badvakt som trodde allt var en lek och bad oss sluta. Detta på gick hela högstadiet Alltid samma personer som inte ville sluta trots att jag vågade säga till att dom skulle sluta. Man undrar vad man gjort dom för ont men till svar när jag var 24 år fick jag veta att dom hade gjort det för att alla andra gjorde det. Jag är stark i dag men satt sin spår har det allt gjort.