Tidigare i både låg, mellan, hög och på gymnasiet blev jag mobbad och delvis utfryst. Dels för att jag som det på den tiden hette var pojk/flicka och desutom var lärd hemmifrån att man sa ifrån om någon var dum mot andra. En gång gick jag hem 8år gamal en mil hem och en fröken i bil brevid, fast hållen av en tjejs bror för att bli slagen av en annan.
Nu är jag 30 och välutbildad samt att jag läst väldigt mycket om bakgrunden till olika beetenden.
De är oftast synd om de som mobbar de har lärt sig ett beetende från sin hemmiljö som för dem är normalt.
Man sitter i soffan framför tven och berättar hur den på idol är dålig på att sjunga eller klä sig istället för att berätta och uppmuntra det som andra gör bra sen undrar föräldrar hur barn kan säga så elaka saker?
Kom till insikt. Om mina föräldrar hade skrikit åt mig hade jag förmodligen skrikit tillbaka, jag hade tur med föräldrar som hyllade mig vid aktiviteter istället för att berätta hur många gånger jag skulle gjort mål när det var öppet.
Föräldrar, idoler och andra vuxna tänk på att barn till stor del ärver det socialaarvet varesig de vill eller inte. Hjälp de som mobbas men också de som mobbar, bemöt dem med respekt och ta som vuxen hand om roten till problemet ingen föds elak tro det eller ej. Vi föds friska, sjuka, med bra och dålig socialmiljö runt om oss.
Berätta och framför allt visa hur man ska säga för barn härmar. De ser en jacka som vi kommenterat på modegalan som ful och även någon vi komenterat som annorlunda istället för att förklara varför. Barn säger detta till det andra barnet.
Sluta bli styrda av andra utan gör det rätta hemma och älska era barn, änu idag 2013 har jag hört föräldrar skrika till sina barn både hemska ord och meningar inget barn förtjänar. Sök gärna hjälp och stöd själv om ni inte kan hantera de känslor eller den trötthet ni känner för ingen skulle bli gladare än jag om någon kom för att självmant få hjälp för detta.