Blev mobbad i stort sett hela högstadiet och det jag minns tydligast som gjorde jävligt ont. var när jag var på utvecklingsamtal och en lärare hade skrivit i omdömet att jag inte verkade veta varför jag gick i skolan. Tro mig, jag visste mycket väl. Men jag var skräckslagen och livrädd varje dag. och för att klara av dagarna över huvud taget,var min enda utväg att fly när jag fick syn på mina plågoandar. levde mer eller mindre i tre års tid i ständig skräck. och det har verkligen satt sina spår.