Redan första dagen i första klass blev jag mobbad för att jag var en pojkflicka. På rasterna kunde jag stå ensam i ett hörn och titta på de andra. Ofta slog de mig eller retades med mig. Lärarna såg detta men valde att blinda. I tredje klass fick mamma gå på ett samtal där man sade att jag var väldigt busig. Det hände att saker försvann och alla skyllde på mig fast jag inget gjort. I tredje klass blev jag så arg på en av mobbarna att jag slog ett brännbollsträ i huvudet på honom. När jag började sjuan blev det. Värre för de sprutade in raklödder i mitt skåp så att alla böcker blev förstörda. Och retade mig eller slog mig. I åttan fick jag gå till en kurator som sade att allt var mitt fel eftersom jag var mer lik en pojke än en flicka. Så då fick jag börja i obsklass. Halva nian skolkade jag för att jag hade så ont i magen av att behöva gå i skola . Jag tycker att lärarna ska vara mer uppmärksam på vad som händer för de ska ju vara vuxna men det verkar som om de skiter i banens välmående. Det är pinsamt tycker jag att sånt här får fortsätta. Nu när jag var ca 22 år kom en av mina mobbare och bad mig om ursäkt för att han hade mobbat mig. Det var strongt gjort av honom.