Under hela min skolgång har jag alltid blivit mobbad.
De började nog redan när jag gick i 4an.
Rykten spreds utav en Kille jag lekte med när jag var yngre.
Han började sprida massor med rykten,
Hela skolan var emot mig, kändes det som, Alla höll på.
Jag blev inknuffad i skåpen, Fick gammal frukt smetad i huvudet på grund av att jag var kär i en kille, och han gillade väl inte att en så mobbad person som jag skulle gilla han.
En kille som gick i min ”special” klass, drog in mig på en toalett i skolan när jag gick i 7an,
Jag visste inte vad han skulle göra, om han skulle misshandla mig, eller något annat, så jag började slå han för att komma ut, När jag kommit ut från toaletten sprang jag, Jag ville bara dö..
Jag vet inte hur många gånger jag funderade på att bara avsluta mitt liv, jag började skära mig, jag ville prova för att se om ”smärtan” försvann, en gång blev till fler gånger..
När jag började i 8an blev mobbingen lugn ett tag, Tills en dag i klassrummet, ingen satte sig brevid mig, ingen verkade vilja synas vid mig, grupp uppgifter var alltid värst, jag satt alltid kvar sist, och fick oftast arbeta ensam.
Jag mådde så dåligt att jag började ta ut mina aggressioner på en annan tjej, Jag attackerade henne när hon skulle ut från klassrummet, Jag slog henne och drog hennes hår.
Nu i efterhand ångrar jag mig för de jag gjorde mot henne, Jag hade blivit en mobbare, ärligt talat en idiot.
Nian kom och jag var överlycklig över att snart slippa staden där jag gick..
kom in på ett gymnasium i en annan stad, jag trodde inte att någon annan från min gamla skola skulle gå där.
Första dagen i gymnasiet hörde jag alla rykten om mig, den dagen struntade jag i allt, och började skolka.
2 dagar senare gick jag tillbaka till gymnasiet, jag var rädd att alla skulle trycka ner mig, men ingen gjorde det, killen som hade spridit rykten om mig kom fram och bad om ursäkt, han tyckte att jag skulle få börja om, och inte se skolan som något dåligt.
Jag trivdes för en gång skull i skolan, hade flera vänner,
jag sa till mig själv, att jag skulle se till att mina mobbare, skulle få känna samma smärta som jag fick utstå.
jag skulle trycka ner dom så att dom verkligen inte orkade mer,
När jag började mobba en utav dom så insåg jag att jag är ju precis som dom..
Va håller jag på med?!
Jag insåg att jag verkligen inte ville såra någon så som jag själv blivit sårad,
Jag började istället ta kontakt med mina mobbare, skrev till dom exakt hur jag kände när dom höll på.
Jag fick ursäkter.
ett meddelande jag till och med sparat var från killen som mosade gammal frukt på mig, Han skrev ”förlåt för allt du fått utstå, ett förlåt hjälper inte mot såren i själen, men man kan aldrig förändra det förflutna utan bara be om ursäkt och gå vidare”
Han är idag en av mina bästa vänner.