Jag blev mobbad från att jag var 11 år till jag var 14-15 år.
Jag har varit den ensamma tjejen, den som alltid blev vald sist och den som oftast var ensam.
Istället för att sitta på lektionerna så skolkade jag och gjorde mig själv illa fysiskt. Jag gick även till matsalen innan alla andra, jag hade dåliga betyg men var tvungen att hålla ut och ha närvaro pga mina föräldrar.
Ibland kunde jag skolka en hel dag, jag kunde sitta i en lekpark en hel dag för att senare gå hem och påstå att jag slutat tidigare.
Dem här åren var dem värsta i mitt liv, jag blev illa behandlad och hade inga vänner. Jag var totalt ensam och ja, jag har stått där och velat dö.
Jag har varit nära på att ta livet av mig.
Jag fick hjälp av olika kontaktpersoner, men jag kände inte att det hjälpte mig under skolan utan bara mitt måeende.
Men allting vände, jag undrade vad jag höll på med och genom det kämpade jag som person och blev starkare.Jag började säga ifrån, jag bytte skola och fick nya vänner och blev en starkare person.
Jag ändrade mig själv på personlighet och utseende totalt.
Och idag anser jag mig själv vara bättre än dem, jag har ingen kontakt med dem som gjort mig illa men jag vet att jag lever ett liv som är bättre än deras.
Jag kommer aldrig glömma detta utan det kommer följa med mig hela livet, och det är tack vare det här som gör att jag är den personen som jag är idag.
Så mitt råd till alla utsatta, det är inte farligt att be om hjäp!!
Be om hjälp, säg ifrån för ingen person är värd att bli behandlad på det här hemska sättet!
Så be om hjälp innan det är försent, för det kommer funka och ett helt nytt liv finns där för er alla!
Tillåt inte er själva att gråta, tillåt inte er själva att vara ensamna. Be om hjälp och ni kommer att få ett bättre liv.