Redan första dagen i skolan började mina klasskamrater mobba och undvika mig. Detta fortsatte i många år. I 8:an var då jag äntligen började umgås med folk och de började prata med mig igen. Föräldrar till olika barn på skolan krävde att få mig flyttat eftersom jag hade dåligt inflytande på deras barn.

När jag började 7:an spred sig ryktena om mig och nya började. Jag var en knarklangare och slampa. Folk aktade sig när jag kom gående i korridorerna. När några elever såg mig röka (en vanlig ciggaret) sprang de till rektorn att jag satt och rökte en joint. När jag kom till skolgården igen kom en lärare ut och säger till mig att rektorn vill träffa mig. Detta spreds vidare och ännu en gång ville föräldrarna få mig flyttad. Jag blev så förnedrad och arg att jag åkte och gjorde ett drogtest, gjorde ca 50 kopior och satte upp över hela skolan.

Mina föräldrar vet inte allt som hände under min barndom och jag vill inte utsätta de för de heller. De hade de redan svårt redan. Nu är jag en glad tjej på 20 år. Har få men de bästa vännerna man kan ha. De som ser någon bli mobbad borde våga säga till!