Mobbningen började andra terminen i årskurs 2 å höll på hela mellanstadiet ut. Jag blev aldrig fysiskt mobbad utan bara psykiskt vilket kan vara mycket värre. Ja blev mobbad för allt mellan att säga fel på lektionen till att bli mobbad för ja hade en syster som inte kunde gå ordentligt (hon hade Huntington sjukdom). Lärarna gjorde ingenting å ja vågade inte säga något till mamma förän hon förstod att de va något när ja blev ”sjuk” ofta när mobbningen var som värst. Men även att mamma försökte prata med både läraren å rektorn så funkade de inte.

Va hände med mig sen? I högstadiet slutade mobbningen efter ca 1 vecka in i 7:an tack vare att ja fick äran att vara med de tuffa på skolan. Vilken lycka de va.

Men idag sitter ja med ångest, svårt att behålla jobb då ja inte vågar lita på mig själv att ja klarar av nya saker, har ofta migrän, magproblem, fruktansvärt dåligt självförtroende, känner mig ofta ensam trots att ja har sambo å helt underbara vänner, svårt att känna å tro på att jag faktiskt är älskad av många. Blir väldigt lätt nervös å orolig när ja ska träffa nya människor eftersom mitt självförtroende å självkänsla inte direkt e på topp än men de har blivit lite bättre. Har även haft självmordstankar men har ändå för ca 10 år sen kommit till en punkt där ja ändå kan känna att ja e värd att leva tills ja blir gammal å gaggig 🙂

Detta har präglat mig i många år å har verkligen förstört mig men känner en liten liten smula hopp att ja lägger bit för bit bakom mig, de går otroligt sakta men de går framåt