Det hela började med att man kom in som ny redan i förskolan. Jag blev omfamnad och välkomnad, men sen hände det något. Jag började att känna mig annorlunda än de andra och förstod aldrig varför. Jag hamnade ofta i slagsmål och det kunde vara smådispyter med diverse människor. Jag blev ofta kallad för öknamn och detta sårade mig djupt varje gång någon sa detta. Jag blev systematisk mobbad för min acne, öknamnen florerade som aldrig förr. En gång kraschade jag med min moped, när jag därefter kom till skolan så visste alla vad som hänt och jag blev mobbad och slagen för detta. Ett gäng siktade sig in på mig när jag och en annan person var i ett slagsmål. De ringade in mig tillsammans med den andra personen. Jag blev knuffad rakt in i en tegelvägg, och upplyft slagen i min armhåla riktigt hårt. Detta var inte det enda som hände då, jag blev också blå kring hela bröstkorgen och rygg samt sidorna. Jag har men och är psykiskt skadad för livet genom denna händelse. Jag trodde ju att mobbningen skulle upphöra när jag kom till gymnasiet, men nej det gjorde det inte alls. Första ring: Blev kompis med en annan på denna skolan och vi umgicks hela tiden. Sen kom en tredje person i vårt umgänge och detta var självklart en tjej. Så jag blev utfryst och rent utsagt fick jag höra ”Du är riktigt jobbig, vi vill inte umgås med dig mer”. Vad jag exakt hade gjort visste jag inte. Sen fick jag ju höra att jag hade acne och förtjänade att dö. Då blev jag rejält rasande och ville ju genast slåss för detta. Jag har fått försvara mig själv hela livet. Detta har inte varit lätt för mig. Som jag skrev innan så vet jag varför jag alltid var i slagsmål. Jag har ADHD.

Andra ring: Detta året var ännu värre. Blev så utfryst att jag alltid satt själv. Betygen gick åt helvete och jag är nog den som gått ut andra och tredje ring med flest IG genom tiderna i Skåne. Jag hoppas att alla som mobbade mig får vad de förtjänar.