När jag började ettan så blev mitt liv till ett helvete.
Jag blev både slagen och kränkt, mest av killarna i min klass och dom i sexan.
Varje gång jag kom till skolan på morgonen så sa killarna alltid ”hej tjockis!” och på rasterna slog dom och sparkade mig. Jag har problem med andning och hjärta nu bara för att dom trakasserade och misshandlade mig i 5 år, har också mycket smärtor på insidan. Varje gång jag åkte hem med bussen och dom åkte i samma buss så sa dom till mig om jag hade köpt godis ”vi är ju dina kompisar! Kan vi inte få lite?” Jag var så desperat efter att få en vän eller flera så jag gick på det varje gång, nästa dag i skolan var det samma sak och jag gick på det där snacket på bussen varje gång. Lärarna lyssnade inte heller, efter 5år sa dom ”det är nog dags för dig att byta skola” och då tänkte jag ”är det mitt fel?” men nu idag vet jag att det var inte jag som borde förflyttats utan dom. Jag har varit mobbad på varje skola jag gått på, den enda skolan jag inte har varit mobbad på är gymnasiet. Idag går jag tredje året på gymnasiet men ärren från min uppväxt kommer alltid att sitta kvar. Mobbning är till för nollor, nu vet jag att det är sant. Det är inte offren som är äckliga, fula, nollor osv, det är ni som mobbar som är det. Tack för mig!