Jag blev mobbad under min skolperiod av och till fram till att jag fick chansen att flytta och börja ett nytt liv i en annan stad. Men mobbningen har satt sitt spår och jag har fortfarande svårt att lita på folk.
När min lillebror som är ca 10 år yngre än mig började 6an fick de en ny elev i klassen som hade en liten, knappt synbar missbildning i ansiktet och en annan dialekt. Självklart blev hon ett lätt offer. Då klev min lillebror fram, som hört mina historier och sett hur det påverkat mig, och blev hennes vän. Jag vet inte om de andra blev chockade eller vad men något hände och de gav henne en chans.
Vi fick sedan höra från föräldrarna att de flyttat hit på grund av mobbning. De var så tacksamma över det min lillebror gjorde så att hon också kunde få ett bättre liv i en ny stad.