Mellanstadiet (1996-1998):

Blev hotad med stryk av två äldre elever vid olika tillfällen, det anmäldes men ingenting hände.

Högstadiet (1999-2002):

Flyttade till en småstad och hamnade utanför för att jag kom från en större skola, hade en annan dialekt och var blyg på grund av tidigare erfarenheter.

Fick mitt skåp uppbrutet två gånger och någon hade skrivit ”hora, fitta, lebb” den andra gången.

Vågade inte läsa högt på engelskan bara för att jag hade ett bra uttal och blev retad för det.

Vald sist på idrotten och alltid utsatt för en massa hån från killarna i klassen.

Gick till rektorn om det och försökte få allting anmält, men han förnekade att det fanns någon mobbning ”här på skolan”.

Fick hela tiden höra hur ”synd” det var om mina mobbare. Som om det hjälper en tjej med självmordstankar.

—

Blev djupt deprimerad efter högstadiet och orkade tyvärr inte fortsätta på gymnasiet (trivdes bra där och en jättefin klass).

Fick gå i terapi i tio års tid för att bearbeta vad som har hänt mig. Är fortfarande inte återställd och har ett djupt självhat som aldrig riktigt försvinner.

Såg att skolan i fråga finns med med på kartan över anmälda mobbningsfall och jag är inte alls förvånad.

Sprang på min gamla rektor på stan en gång och hade lust att säga ”du förstörde mitt liv när du inte hjälpte mig, känns det bra?”
Men jag vågade inte och jag tror inte heller att han kände igen mig.