Hej jag har varit väldigt utsatt i skolan för nått år sen, det var hemskt, och dem som var värst bodde i min trappa så det fortsatte även hemma, många polisanmälningar gjordes men ingenting hände och allt lades ner, här nedan är en text, det är bara en liten del av allt, idag mår jag bättre.

orkar inte hålla de inom mig längre. Jag säger inte att ni ska förstå inte heller tycka synd om mig. Vill inte gå runt och bära på detta mer. De är för mycket att tänka på, De enda som jag går omkring och tänker på är hur folk ska se mig och tycka om mig.Vill inte att ni ska visa medlidande inte heller hysa agg mot mig,

Jag vill bara inte va ensam om mina hemska tankar. När jag var yngre blev jag placerad i en särklass vilket var väldigt fel. Det var sällan jag va i skolan de va mest för att prata med rektorn och lärarna som inte lyfte ett finger. Mobbarna fikade med min kurator och hade allmänt trevligt så gick aldrig dit. Har vart på över 30 möten flera polisanmälningar men inget hände, Vart tog respekten vägen och hjälpen är de inte så att lärare och rektorer ska hjälpa dom som mår dåligt i skolan? Min rektor som jag berätta om innan verkade inte vilja hjälpa mig fast de står i skolpolicyn att om mobbing pågår så ska de redas ut direkt utan några förskjutningar. Jag ville inte gå till skolan mer jag vill inte må dåligt av att ens tänka på skolan. Jag ville kunna gå dit som vanligt göra mitt skolarbete och gå hem utan att någon har kastat glåpord mm över mig. Jag hade många funderingar kring skolan om det var ett fängelse eller om det var något som ska vara positivt för som de såg ut just då så var det inget mer än ett fängelse med en massa idioter som inte har mer innanför pannbenet än ett kvalster

Jag blev också mobbad och blir de fortfarande fast jag inte vet av vilken anledning. Folk kallar mig spöke fast jag är levande. Varför ska jag bli kallad spöke av folk jag inte ens umgås med som inte känner mig.. Av vilken rätt har ni att spotta på mig och kalla mig slagord, lämna mig ensam, När detta skedde blev skolan lidande jag sluta gå dit, Sa jag var sjuk, blev sjuk av alla tankar..

Vill inte gå i skolan vill inte bli slagen spottad på och allra minst retad för ingen anledning. Vart ser ni att de är rätt att göra så mot mig. Jag är ingen docka jag har också känslor. Visar inte det direkt men jag tänker på de hela tiden. När jag kommer hem är det som om någon viskar nu är de okej att gråta för då rinner tårarna ner för min kind och vill inte sluta.

Allt ni gör och säger mot mig är som ett slag i magen. Tycker ni de är okej att göra så? Mina närmsta vänner har typ inga men iallafall säger att dom älskar mig men dom blir också lidande. De var längesedan dom såg mig glad och lycklig. Tjejerna i min trapp är en riktig plåga, När dom inte är på mig så går dom över på min familj. Dom kastar glåpord över mina föräldrar och dom skickar sms och trakasserar en. Jag har bett dom att sluta men de sker inget.

Jag vill inte flytta pga dom för dom ska inte förstöra för mig även om dom försöker var dag. När dom märker att allt inte biter på mig så gör dom falska konto på bdb och skriver därifrån sen kommenterar dom anonymt och säger åt sina ”kompisar ” att skriva till mig allt för att trycka ner mig, inte nog med att dom smsar mig dom ringer mig om nätterna med dolt nummer såklart allt för att störa. När ska de ta slut? Nu har de gått för långt.

Slutar ni inte själva så gör jag de på mitt sätt och då blir de inte nådigt för jag är så sjukligt trött på allt och alla! Jag kommer inte va nådig med någon. Sen att en av tjejernas mamma och ni kallar min mormor på 70 bast för hora?

ska tillägga att idag har tjejerna slutat hålla på eftersom jag har flyttat hemifrån!