Allt började när jag började umgås med mina grannar. Jag hade bott på området i kanske 3-4 år innan jag började umgås med de andra tjejerna, de var äldre än mig och mycket coolare. De umgicks även med äldre killar och hängde på ungdomsgården. Ja sånt där som bara alla stora & coola gjorde. Ungdomsgården hade till och med åldersgräns erter klockan 17, då var man tvungen att vara över 12. Mina kompisar kom ju självklart in men jag som bara var 11 fick stanna utanför. Vissa dagar lyckades jag smita in, allt berodde på vilka som jobbade. Eftersom det är i en liten ort i värmland där alla känner alla så lärde sig personalen på ungdomsgården ganska snabbt att jag inte var 12 år, även vissa av ungdommarna har snabba med att påpeka det också om de inte gillade mig. Så efter ett tag stod jag utanför ungdomsgården igen och väntade på mina kompisar. Folk började säga elaka saker till mig när de var ute och rökte, saker som plutt, lillskit och snorunge. En gång gick en 3 år äldre tjej fram till mig och kletade en kokosboll i ansiktet på mig, slickade upp lite vid min mungipa och sa : ” oj glömde bort att jag har herpes. Stackars dig nu kan du vara smittad” skrattandes gick hon därifrån. Jag var 11 år och hade ingen aning om vad herpes va, det värsta var ju att hon kletat en kokosboll i ansiktet på mig tyckte jag. Det var måbga kvällar jag stod där utanför så tillslut lät personalen mig va med inne. Jag började tjuvröka, snatta i de lokala affärerna och kioskerna även fast jag både hade släkt, kompisars föräldrar och annat folk jag kände som jobbade där. Mitt beteende skulle börja gå utför och när det var som värst snodde vi sprit från min pappa de dagar han jobbade i Norge. Vi hade våra små fester i hans hus, blandade spriten med antingen cola, fanta eller saft. Jag själv tyckte det var superäckligt så jag stod mer för spriten och husenät medans de andra drack sig fulla. Jag som trots mitt beteende med tjuvrökning och snatteri alltid försökte ha en öppen relation med min mamma och respektera hennes regler bröt tillslut ihop eftersom jag visste att det vi hade gjort var fel. Jag erkände att jag även hade rökt de ggr jag kom hem stinkandes av parfym för att försöka dölja lukten och att vi hade druckit upp nästan all pappas sprit till hans 40 års fest. När pappa sen fick reda på det kontaktade han föräldrarna till mina kompisar för att berätta vad som hänt. Då vände de sig emot mig, trots att jag fortsatte umgås med dom så kallade de mig saker, tryckte ner mig och tvingade mig att göra saker jag egentligen inte ville. Jag fick öknamnet ”paddan” eftersom jag alltid haft kvinnligaformer och inte varit supersmal. Till slut fick jag nog skällde ut dom och talade om att de inte hade någon som helst rätt att kalla mig det eller för den delen trycka ner mig. Skulle de inte sluta skulle jag polisanmäla dom. Mobbningen avtog och jag slutade umgås med dom helt. Skaffade nya vänner och sndra intressen. Nu mer än 10 år senare har 2 av personerna jag då umgicks med tragiskt nog gått bort, ingen av de andra har en gymnasieutbildning och få har fast jobb. Jag är väldigt glad att jag slutade umgås med dom för annars kanske jag hade varit i samma sits som dom idag. Men jag lyckades kämpa mig upp fast de försökte trycka ner mig. Nu lever jag ett bra liv som jag är stolt över och jag är heller inte rädd för att säga ifrån och stå upp för mig själv och mina nära.

Vill även poängtera att jag tycker det är oerhört tragiskt att två av dem fått avsluta sitt liv i så ung ålder och jag hyser inget agg emot personerna i fråga idag.