Efter halva fyran på grundskolan så får jag reda på att vi ska flytta, min fina familj och jag. Jag skulle äntligen få slippa bli utfryst. Det var en utav dom bästa dagarna i mitt liv, trodde jag..
Vi flyttade, jag började skolan och första dagen, första ordet jag sagt, gav blickar. Jag hade stockholms dialekt i Skåne. Det var inte okej enligt dessa personer. Dem började kalla mig namn, ”åh titta, där kommer den j*vla 08:an” ”åh, hon tror att hon är bättre än alla andra”. Jag misstänkte och kände att vissa av lärarna stod och skratta i ett hörn och höll med eleverna. Det var en lärare aom stod och hörde detta en gång. Jag kollade på henne med en vädjande blick ”hjälp mig, få stopp på det här” hon tittade lite på mig och sedan vände huvudet åt ett annat håll. Där brast min tro för lärare och mitt hat blev större för lärare, det var då jag berättade för min pappa. Dagen efter följde pappa med mig och berättade för henne hur man hanterade en med barn som inte förstår bättre än att ”slå på någon som redan ligger”. Lika nonchalant var hon där, till slut blev min pappa riktigt arg och kopplade in skolstyrelsen, det blev bra.. En viss tid.