Allting började när jag började 2:an.
jag har inte alltid varit som alla andra, med andra ord så har jag varit mig själv.
Varje gång jag kom in i klassrummet så var det alltid någon som kallade mig olika saker, drog undan stolen när jag skulle sätta mig ner.
Det var alltid äldre barn på skolan som höll på och mobbade mig, visst det är väldigt vanligt att de äldre retar de yngre, speciellt när man precis har börjat.
men året gick och jag ville bara hoppa av skolan.
Redan i lågstadiet så ville jag inte gå till skolan för att dom var så elaka.
Men när jag började i högstadiet så var det de värsta 2 åren i mitt liv. Det var när jag började 9:an som dem skutade mobba mig för att man var äldst på skolan och folk var så rädd för mig pga alla utbrott jag fått.
men tillbaka till då jag började 7:an. Det första halvåret var helt ok. Men det var när jag blrjade umgås i ett ”gäng” som helvetet bröt loss.
Utan att ens lära känna mig eller mina kompisar så mobbade dom framförallt mig för att jag bar ofta svarta kläder. Jag var inte nöjd med min kropp någonstans. Varför det vet jag inte, för jag var väldigt smal. Men bara för att jag umgicks med folk som gick i 8:an-9:an så vågade dom inte göra mig illa fysiskt. Men när 9:orna i mitt lilla ”gäng” gick ut skolan så började de.. i 8:an var de värsta året i hela mitt liv.
Folk kallade mig emo, hora, äckel, fetto osv. Såna ord som sätter sig djupt. Dom slöngde in rakblad i mitt skåp, la de i mina skor. Tog mina grejer ur skåpet och slängde de, rev sönder viktiga papper. Folk tyckte att det var kul för att jag alltid blev arg och skrek eller blev ledsen och låste in mig på toaletten och grät. Nör skoldagen var slut och det var dags att åka hem så trodde jag att jag skulle få vara ifred. Men nejdå, då var det folk som kastade stenar och kastade vatten på mig. Varje dag i hela 8:an. Det var ju då man fyllde 15 så jag frågade min mamma om hon kunde köpa en moppe till mig. Men nej. Hela 9an var ok. Och nu går jag första året i gymnasiet och mår bättre än vad jag någonsin har gjort. Är tacksam för de få personer som har ställt upp och stöttat mig genom alla dessa hårda år. ♥