Jag blev mobbad och utfryst genom hela grundskolan.
Den största anledningen till att jag blev mobbad och utfryst var att jag har två funktionshinder som gör att jag är lite annorlunda på olika sätt.
Ett fysiskt funktionshinder och Asperger syndrom.
De första åren kunde de andra eleverna i skolan göra allt möjligt dumt mot mig.
De retade mig för att jag inte kunde cykla på grund av min dåliga balans.
En gång i ettan eller tvåan så var det ett par killar som hade sönder en prinsesskrona av guldpapper som jag hade gjort på fritids dagen innan.
Och en gång när jag var i samma ålder så hade jag med mig en ett stort kramdjur.
Ett lejon som jag hade fått och som jag ville visa upp.
Och det började några av de andra barnen slita i och vara oförsikiga med.
Så vår lärare fick sätta upp lejonet på en hylla så att de inte kunde nå det.
Bara ett tag tidigare hade en annan flicka med sig en stor tiger.
Men den tittade de på försiktigt.
I fyran och femman så började ett par killar att slå mig.
Något som ignorerades av skolan.
Även om socialen var inblandad så gjorde de inte särskilt mycket för att stoppa mobbingen och trakasserierna.
Jag blev slagen nästan varje dag och kom hem med blåmärken.
Jag kunde bli slagen i klassrummet när både läraren och de andra i klassen såg det utan att någon brydde sig.
Och på rasten kunde de gå fram till mig och slå till mig ett par gånger utan anledning och gå vidare.
Trots att det fanns ” rastvakter” ute.
Jag hade också en elevassistent som var med mig en stor del av tiden.
Men det hjälpte inte.
På gymnastiken innan lektionerna började så var det ett par killar som kastade bollar på mig och jag gjorde vad jag kunde för att försöka springa ifrån dem när bollarna träffade mig i exempelvis ryggen.
Vi var inne i gymnastiksalen så utrymmet var begränsat.
Det var bara att fortsätta försöka spinga undan och hoppas att läraren skulle komma och lektionen skulle börja så att det skulle ta slut.
När vi började sexan så började vi på en annan skola där vi gick sexan, sjuan, åttan och nian.
Där blev det nya klasser tillsamans med eleverna på den skolan.
Och ryktena om mig sped sig snabbt.
Under åttan och nian så blev jag trakasserad och hånad av elever som var både äldre, yngre och jämngamla med mig.
Många av dem visste jag inte ens vad de hette.
Men de flesta verkade veta vem jag var.
Jag försökte ibland att få vänner.
Det hände att jag frågade någon om vi skulle hitta på något efter skolan.
Men då hittade de på ursäkter för att slippa vara med mig.
När jag kom in i skolan så hade elever flera gånger skrivit cp-Malin på mitt skåp.
Jag hörde hur de stod och pratade om mig när jag gick förbi.
Och när jag gick i korridoren så fick jag höra saker som halta Lotta.
Under den tiden så orkade jag knappt vara i skolan.
Jag var mest hemma.
Jag mådde jättedåligt.
Ändå så var det ingen som gjorde tillräckligt myket för att stoppa mobbingen.
De flesta som jobbade på skolan ignorerade det eller trodde inte på mig.
Min mormor var jättesnäll och hjälpte mig så mycket hon kunde.
Bl.a skrev hon en insändare till tidningen om mobbingen.
Men mobbingen fortsatte tills jag slutade nian.