Från det att jag klev in i klassrummet i den småländska grundskolan blev jag mobbad. Hade nog inte tagit så illa vid mig om det varit eleverna som började mobbingen men i mitt fall var det läraren. denna person hade en rangordningslista. Ju finare titel dina föräldrar hade ju mer pengar de hade ju mer var du värd. Arbetarbarn som jag ville hon överhuvudtaget inte ha i klassen,. Jag och en kille till blev hackkycklingar direkt i klassrummet. I hans fall var det så att föräldrarna skilt sig och hans mamma hade gift om sig. Varje dag fick vi visa våra händer. Hon ansåg att vi inte var rena så vi var tvungna och gå och tvätta våra händer. Varje dag under den tid vi hade henne som lärare. Jag började tvätta händerna och ansiktet innan jag gick in i klassrummet på morgonen men det hjälpte inte utan man blev utskickad i alla fall. Efter ett tag så började klassen vända en ryggen för de tyckte ju man var konstig. Kan säga att det var aldrig någon som slog mig men utfrysningen var värst. Blev alltid vald sist eller näst sist till allting oftast fick man vara med den andra utstötta. Problemet var att vi fungerade inte så bra ihop utan jag jobbade hellre ensam. Efter en tid fick vi en manlig lärare tror det var i tvån och allt fungerade bra. Han behandlade alla lika vilket gjorde att han blev utfrusen i lärarrummet så han blev inte gammal på skolan och efter honom började det riktiga helvetet. Den första lärarinnan pratade med vår nya lärarinna som gjorde allt för att trycka ner en. Det gick så långt att hon tog dit en psykolog till skolan för att utvärdera mig för hon tyckte att jag inte passade i en vanlig klass utan borde gå i särskola. Min mamma anmälde lärarinnan och det slutade med att hon fick en varning. Vid detta laget var min skolgång redan förstörd jag hatade skolan över allt annat. Hade ont i magen varje morgon för jag var tvungen och gå. Hittade på att jag var dålig i magen eller annat för att slippa gå till skolan. Betygen blev därefter. Mellanstadiet minns jag bara som en stor pina. På högstadiet blev det lite bättre för då började elever från en annan skola i vår klass och jag fick vänner bland dem. Klassen splittrades i olika grupperingar inom klassen och jag fann lite mera trygghet men fortfarande var jag inte accepterad av de gamla klasskompisarn. Nu gjorde jag mitt största misstag. Det kom en ny flicka till klassen tror det var i femman eller sexan en fisk flicka och i högstadiet började jag utsätta henne för samma sak som jag blivit utsatt för glåpord kommentarer mm. var bara ett fel jag var ju kär i henne och sa inte det utan mobbade henne istället under en tid innan hon pratade med rektorn. Då fick jag upp ögonen som först om vad jag höll på med och slutade. Jag skolakde mycket i sjuan åttan för jag var så skoltrött och jublade den dagen när jag lämnade den skolan för alltid efter nian. Fortsatte på gymnasiet där jag hamnade i en underbar klass där alla tog hand om varnadra. Men den utfrysning och de glåpord som jag hade blivit utsatt mig för som barn gör forfarande att jag har så oerhört svårt att lita på folk. Jag har gjort fel och misstag i mitt liv som jag ångrar men de kan inte göras ogjorda. Några av de personer som mobbade mig i skolan har pratat med mig senare i livet. de förstod aldrig hur jag kände det på den tiden men en handfull har bett om ursäkt och jag har accepterat dem. Fast min första lärare tror jag aldrig att jag kan förlåta