Det började redan på förskolan under sommaren efter att jag fyllt 5 år. Några barn började reta mig för allt möjligt men främst för att jag var liten för min ålder men ingen personal reagerade. När jag började 2an och flyttade till nya lokaler närmare mina plågoandar från förskolan blev det riktigt illa. varje rast tvingades jag gömma mig för att undvika att få glåpord efter mig eller bli skrattad åt. lärarna sa att jag överdrev allting och sa att det inte fanns några bevis. när jag senare skulle börja en ny skola så trodde jag det skulle bli bättre. Ny klass nya klasskamrater. När jag kommer in i klassrummet så är det första jag ser min plågoande vi hade blivit placerade i samma klass trots att jag sagt att jag inte ville hamna i samma klass som någon av mobbarna. hela klassen vände sig emot mig snabbt och kastade saker såpass att jag under en lektion fick springa ut och låsa in mig på toaletten. inte ens lärarna eller rektorn på den skolan gjorde något och det tog ett år innan jag fick byta klass som blev räddningen. nu fick jag äntligen vänner som jag kunde vara med även fast jag hela tiden blev utsatt av dom i den gamla klassen. Under större delen av 6an skolkade jag men lyckades klara målen endå eftersom jag var fast besluten att mobbningen inte fick ta över mina skolresultat och idag går jag på högskolan och utbildar mig till lärare.