Var 11år när den psykiska mobbningen började. Utstött ur klassen och ensam. In i högstadiet började även mina personliga tillhörigheter att skads. Mina plågoandar fick med sig andra elever på skolan. Jag fick höra många kommentarer när jag tvingades att gå i korridorerna. Nionde klass började jag på en annan skola.

Där fick jag vara ifred men på ett sådant sätt att ingen, ingen pratade med mig. Gymnasiet två år blev lika jobbigt som högstadiet! En elev ristade in snutjävel på min skåps dörr redan första dagen. Jag råkade tala om att jag ville satsa på att bli polis. Idag sitter jag 40år gammal med sjukpension. Är bipolär, har planerade självmords tankar och ångest. Jag har aldrig kommit över det de gjorde mig i skolan. Och jag har ett mycket starkt hat mot ett par av mina gamla sk klass (kompisar) mitt liv blev delvist förstört tack vare dem.