Flyttade till Tranås och trodde det skulle bli bra med en fräsch start, fick en kompis i skolan men han flyttade sen så han fick gå i en annan skola och det va då det började, ensamheten va jävlig och kände mig osynlig och inte nog med det så är man sjuk också har SLE, haft det sen jag va 6 år.

I skolan blev jag kallad fetto pga min vikt som medicinen framkallade, jag tog stora mängder kortison och det ökar vikten och hungerkänslan enormt, ”fetto” ”svartskalle” ”idiot” ”indian jävel” och min favorit ”fejkare, lögnare”, fysiskt va det knappt det va mest på vintern då alla skulle mula en hela tiden, va nästan aldrig ute i skolgården på grund av det, dem trodde jag fejkade att vara sjuk hur fejkar man en reumatisk sjukdom egentligen?

Va inte bara klassen som va på en, det räckte med att bara gå till skolan eller på vägen hem som det alltid hände något, lärarna gjorde ingen nytta häller dem gjorde saken värre istället igenom att sätta mig i en särklass och va fan skulle jag göra där, va ju fan inte dum i huvudet häller, så jag slutade gå till skolan, va det mindre och mindre för varje år till slut så syntes man inte ens längre, va alltid utesluten från alla aktiviteter kändes som det inte fanns någon hopp kvar.

Idag är det mycket bättre men ärren finns kvar, paranoia när man går ut till exempel eller att gå i närheten av skolor gör mig nästan svimfärdig, allt det som hände påverkade mig enormt och jag hoppas det tas på mer allvar i framtiden. För er mobbare som läser detta, hoppas ni brinner i helvetet för det ni gjort oss.