Jag blev mobbad från första klass i grundskolan. Jag var född i november, liten i växten och uppfostrad av en överbeskyddande mamma, så min tidigare kontakt med barn var begränsad. Jag läste böcker, sjöng och var nog mycket lillgammal och seriös. Jag förstod inte ironi, skämt eller varför de andra barnen bråkade och förde oväsen. Mobbingen gick rätt snart över i direkt våld. Under hela grundskolan hade jag problem med tuggummi i håret, bortslitna knappar, borttappade förstörda skolböcker, blåmärken, ensamhet och enstaka hjärnskakningar. Jag fick veta att jag var dum, korkad och ful. I sjuan flyttade vi till en större skola och jag hade förhoppningen att det skulle bli bättre där. Det blev värre. Där fanns fler trasiga och rädda barn som behövde ett utlopp och fler som gärna tog ledartröjan. Någon gång när höstterminen hade kommit igång hade jag insett att jag hamnat ur askan i elden. Jag bestämde mig för att ta mitt liv, det kändes enklast och bäst.
Men jag räddades i sista sekund av en annan ensam tjej som ringde upp mig och föreslog att vi skulle vara vänner.
Sedan dess har jag haft ett bra liv, jag har lärt mig mycket av den tiden. Jag har sett människans dåliga sidor och jag har lärt mig vad jag klarar av. Det är mycket mer än jag hade trott.

Jag har dragit ett par slutsatser av detta.
1. Barn mobbar därför att vi är flockdjur, när barn lämnas ensamma utan vuxen styrning, i stora grupper (fler än 2), gör de en -naturlig, ja faktiskt naturlig- gruppranking och någon hamnar längst ner. Om inga vuxna finns där, kommer den som är längst ner på rankingen att bli hackad på. Lösningen är att inte släppa ihop en massa barn på ödsliga platser som skolgårdar.

2. Vuxna är generellt socialiserade och mobbar oftast bara om de blir pressade eller stressade. I dagens samhälle är detta mera lag än undantag, så man kan lätt räkna med ett oerhört isberg av vuxenmobbing på arbetsplatserna. Men vi är ju flockdjur, det har tusentalet år av socialisering inte kunnat ändra på, så minsta kris så är vi där och rankar in oss och skiljer ut någon. Tänk romer och ekonomisk kris. Flockdjur behöver en ranking för att känna sig trygga. Ju otryggare livet/omgivningen är, dess mera utskiljning och ranking.

3. Det enda sättet att komma tillrätta med mobbing är att skapa mera rättvisa och generösa förutsättningar för både barn och vuxna, bygga upp det faktiskt helt tänkbara och möjliga rättssamhälle med välfärd som vi vill ha. Då blir mobbing mera hanterligt och ovanligt igen.