Jag bodde i en liten stad. Jag hade på mig slöja, gick i femman. När jag väl började på den nya skolan så var rektorn mot mig. Hon ville att jag skulle skriva under kontrakt om något skulle hände mig i skolan på gymnastiken eller slöjden skulle inte skolan ta ansvar. Hon sa hela tiden,det är omöjligt att du har fått gå i skolan med slöja i malmö.Jag bad henne ringa till min skola,men vägrade lyssna.Jag blev mobbad av eleverna.De skrattade,sa fula ord,lekte inte
med
mig.Om de lekte så förvandlades till slag.Jag var helt ensam.Jag brukade gömma mig i källaren och gråta.Jag grät varje dag på väg till skolan och på väg hem.Jag sa aldrig något till mina föräldrar.De visste inget.Den enda som stödjade mig var min klassföreståndare.När hon såg vad de gjorde sa hon,om det skulle hända igen skulle hon flytta på de på olika skolor och kontakta föräldrarna.Men tackar Gud att mina föräldrar ville flytta tillbaka till Malmö.När vi flyttade tillbaka,grät jag av glädje.Jag flyttade tillbaka till min gamla klass.Jag har inte blivit mobbad sedan dess.Men jag har blivit illa bemött under arbetslivet.inte av personal så mycket.Föräldrar speciellt.De har inte velat lämna över sina barn till mig.Men jag har stått för den jag är.Pga allt det jag gått igenom,människor som jag älskar,vänner och arbetskamrater har stött mig.Jag är stolt muslim och stolt för den jag är idag.För de prövningarna har stärkt mig.Synd att människor är så trångsynta och så onda.De missar godheten i livet.Jag hoppas alla de här artiklarna gör en förändring.

mrs Muslim