När jag var 12 år så hade jag redan stött på mobbning en större tid av min skolgång för att jag var överviktig. Men när jag gick i 6an på grundskolan vart det värre. Jag blev osams med en tjejkompis och det var fler som ”la sig i”. Under ca 3-4 månaders tid fick jag varje dag ta emot slag, strupgrepp, sparkar mot revbenen, magen och huvudet. När jag cyklade fällde de min cykel o spotta på mig och misshandlade mig medans de sa ord som hora, fetto, tönt m.m.
Det vart värre o värre och pågick under sommaren och in på sjuan. Under denna tid började jag även med att skära upp djupa sår på mina armar och ben, slutade äta och hade självmordstankar.
Det värsta var att jag aldrig fick någon hjälp för detta, varken via skolan jag gick på eller av polisen, soc, bup och umo, jag tänkte hela tiden ”när ska samhället öppna ögonen o se att jag faktiskt behöver hjälp?”.
Och ni som undrar- mina föräldrar fick inte reda på att något hade hänt förens jag åkte akut in på sjukhus 18 maj 2009, de visste inte att de fortsatte, för jag skämdes över att åka på stryk då mina föräldrar betalat för kampsportskurser och självförsvarskurser.
Nu är jag tacksam att detta ändå hände ”i riktiga livet” så som vi ungdomar säger, för idag ligger den största delen av all mobbning på internet.