Minns speciellt den gången i femman när en av tjejerna i klassen sa något i stil med att jag var äcklig, (det var rutin) och jag försökte slå tillbaka genom att kalla henne för ”jävla hora” eller nåt sånt annat dumt.
Hon sprang direkt till lärarinnan, som gav mig en utskällning såklart och ringde mina föräldrar som skämdes för mig.

Men Jag kunde inte förmå mig att berätta varför jag hade sagt detta, och hade jag gjort det hade dom fått det att låta som om det inte hade rört mig alls… men sanningen var att jag fick höra att jag var äcklig, luktade illa och annat varje dag. Det var helt enkelt omöjligt för mig att berätta för någon vuxen utan att göra mig själv till den lilla äckliga ungen som alla pratade om.
Jag känner igen mig i alla som skrivit hur dom blivit formade till människor som är skygga, har svårt i sociala situationer och har dåligt självförtroende.
Själv så undrar jag ibland vad främmande folk på bussen eller tunnelbanan skrattar åt, det känns som det är åt mig ?