Jo jag är väl en i mängden som har utsatts. Detta pågick under en 6 års period. Mitt självförtroende och min syn på livet försvann. Efter 4 självmordsförsök och 6 år utav fysisk och psykisk misshandel från personer som ansåg sig vara bättre än vad jag var. Enligt dom var det fel på mig. Jag var konstig. Min vardag bestod utav att ta emot glåpord, bli nertryckt i toaletten. Men den händelsen som jag satte gjorde mig svagast av alla stunder var nog en gång under ett gympapass. Passet var över och givetvis ville jag vara sist för att ha ryggen fri.

Men skulle få uppleva någonting jag aldrig trodde kunde existera hos personer som bara gick 8:an. Jag stod naken i duschrummet och hörde hur dörren öppnades till omklädningsrummet. In kliver givetvis dom 6 killarna som har präglade mitt unga liv med ärr på kroppen och ärr psykiskt. Dom börjar ganska enkelt med att trycka in mig i hörnet av duschrummet. Sen kommer slag efter slag. Tillslut snurrar rummet av alla slag. Jag blöder just nu från både näsa och mun. Nästa ögonblick plockas kniven upp och fyra utav killarna håller fast mig. Nertryckt och skräckslagen ligger jag emot det våta kaklet och skriker efter hjälp. Då vänder dom hastigt på mig och håller för min mun. Efter detta tänker jag bara att jag kommer aldrig ta mig ur levande detta. Jag gråter och är panikslagen. Nu sätter han kniven emot mitt lår och börjar sakta gå ner emot knät. Där trycker han och börjar skära bort en bit utav hud precis ovanför knät. Sen släpper dom mig och fortsätter med slagen. Jag kan inte andas, jag märker att få luft bli svårare och att bröstet gör fruktansvärt ont. Nu sitter jag hopkurad emot väggen och hyperventilerar, sen helt plötsligt känner jag någonting varmt emot min kropp. Jag tittar upp och ser att alla sex stycken står och urinerar på mig samtidigt som jag bara tittar på mig själv och inser att mitt liv är meningslöst och att jag bara finns till för att bli slagpåse åt andra människor. Jag satt sedan i 2.5 timme och grät och skrek åt mig själv. Efter detta beslöt jag mig för att fly och byta skola. Efter detta hade jag ett jack ovanför knät. 3 spruckna revben och en svullen näsa. Sprucken läpp och tankarna var inställda på självmord.

Detta var en utav händelserna i mitt liv och jag har mina ärr på kroppen efter dessa 6 år. Jag vill med denna historia få folk att inse hur illa bakom stängda dörrar saker och ting kan vara för barn. Men glöm aldrig att mobbning förekommer även i vuxen ålder. Jag mår idag mycket bättre, har fått mycket stöd från nära och kära under den värsta tiden. Att skriva om detta gör ont men vill att folk ska öppna sina ögon och inse hur illa det faktiskt är i dagens samhälle. Ta hand om varandra, ni kan vara den personen som säger hej eller vara den som säger hur ful personen är och försätter han eller henne i en djup depression med tankar på självmord.

Ta hand om er där ute nu!